18 September

Vilket höstväder man vaknar till då. Strålande sol, klar luft och fina färger. Låter ju rätt fint, but I don´t like it. Hellre regn och rusk. Och så har man dessutom en hel dag att döda med. Ska nog grabba tag i kameran och bege mig ut och fota lite. Något måste man ju fördriva tiden med vettja. 

Sitter i allafall och laddar dagen med en god frukost i sällskap av desperate housewives. Rätt roande! Sitter även och försöker komma på vad dagens lunch ska bli. Vet med mig att det ligger sisådär arton matlådor i frysen, men inget av det lockar. Haha. Dock vet jag att det slutar med något halvdant om jag inte tar en matlåda som jag har förberett så fint. 

 

Dagens frukost fick bli det vanliga, igen. Får ju passa på att försöka föräta mig på detta innan jag åker iväg. Kinesfrukostar brukar bestå av vitt ris, seriöst. Inte så jäkla mättande och gott på morgonen kan tyckas. Får hoppas att de har lite gräshoppor eller skorpinjoner man kan tugga på med så man får i sig lite protein med ;) 

 

Tisdagsfrukost

 

Har kommit på att jag är en hejjare på att överanalysera saker och ting. Måste lära mig att koppla av och bara glida med i livet. Överanalyserar precis allt. Det är hopplöst! Det kan vara världens minsta grej, men som jag ändå lyckas förstora upp och som får mig att sova oroligt om nätterna. 

Måste ta ner axlarna och inse att man inte kan göra precis alla nöjda. Inte ens sig själv ibland. Och idag är en sådan dag. En dag då jag känner att jag inte är speciellt nöjd.

 

 

Med vadå? 

 

Med rätt mycket. Men jag påminner mig själv om vad jag faktiskt har lyckats åstadkomma. Jag har inte bara stått och stampat, jag har faktiskt kommit en bra bit på vägen. Dock måste jag börja tänka på framtiden med. Kroppen kanske mår okej (fan inte mer) i dagsläget, men det är kanske längre fram som den kommer att ta stryk av dessa tider. Kroppen är ju som sagt rätt seg och reagerar ett tag efter! 

Att ligga på en för låg vikt under för lång tid tär på kroppen, minst sagt. Måste tänka långsiktigt!

 

Hörs lite senare. Puss

 

 

Du kämpar på bra, ge aldrig upp! självklart har man sina dagar då man känner sig otillräcklig och det är helt okej att det är tufft ibland. Huvudsaken är att du har ett mål och strävar dit. Du har helt rätt i det där med kroppen och att den kan ta stryk längre fram. Det har jag fått erfara då jag fått benskörhet och bristsjukdomar av att vara underviktig. Jag levde med de problemen i många år innan jag såg hur det påverkade kroppen. Men du är ju medveten om det och jobbar frammåt. Kämpa på! Kram

Kloka ord Cecilia, ord som hjälper mig!! Jag är också i kamp med anorexin, haft diagnos sen januari men mixtrat 3 år kanske och i samma veva som jag fick diagnos anorexi så fick jag även svar på att jag har benskörhet utöver alla kador mina inre organ tagit. Dessutom som du garanterat vet så är det hormonella brutalt ur balans, har inte haft mens på 1,5 år (vet inte om du har/inte har spelar ingen roll). Kan tyckas kort tid för vissa men den ska bara försvinna pga en sak och det är vid graviditet. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag förstör mina chanser till att bilda familj eller missunna min pojkvän den möjligheten heller. Just det med barn är något som jag brukar upprepa för mig själv i huvudet tills jag tryckt bort den lilla djävulen på axeln för det betyder så mycket för mig. Poäng: hitta något extra viktigt för just dig som du kan tänka "är det värt det?" runt, jag tycker iaf det hjälper. kram från Kanada