4 April.

Gårdagen gick i den hääääär takten. Snigelfart. Varje sekund kändes som en timma. Japp. Men även den dagen fick sig ett slut, precis som alla andra dagar. 

Hade dock en bra kväll. Och det som avgör det brukar vara om jag kan äta i lugn och ro eller inte. Vilket jag hann. Åt medtaget mellis som "råkade" bli en jäkla bar med tjockt chokladtäcke. Felköp, men vad gör det? Vid första anblick hade jag tänkt skippa den. Men jag var sugen och blodsockernivån låg inte där den skulle. Så jag provade. Den smakade..choklad och socker. Hmm. Ja, varför inte. Än lever jag. :) Kommer dock hålla mig till mina Raw Bites hädan efter. Men man måste prova för att veta.

 

Får man erkänna att humöret ligger på bott idag? Hope so. Tur för er att jag inte hinner skriva några deppinlägg idag då ;) Är uppe tidigt för att först åka Göteborg för att sedan åka vidare till Ullared, igen. Det blir jag, vänner, kungen och drottningen som shoppar loss tillsammans. Såg nämligen att de skulle ha vägarna förbi idag. Så typiskt. Kommer ju vara tokmycket folk. Haha. 

 

 

Alla foton är fortfarande på vift, så ni får nöja er med en gammal bild. Eller just det; Alla frukostbilder ser ju faktiskt likadana ut. Haha. Same same, olika foton!  Även kallat ett vinnande koncept. (Även kallat jävligt dålig variation).

 

Har föresten fått en rygg likt en 80-årings. Det skrämmer mig. Kan inte sova om nätterna då jag vaknar med värk. Borde man oroa sig? Borde man börja träna ryggen istället kanske? Slutar väl med rullator när jag är tjugofem annars.

 

Dags att äta frukost. Ha en fin dag så hörs vi senare. Kram.

 

 

Hoppas du får det bra på resan i alla fall och att humöret vänder. Jag har varit sjuk i anorexi i många år och det har satt rejäla spår i min rygg och mitt skelett. Det är svårt att inse allvaret då man är mitt uppe i ätstörningen. Ofta tänker man "ja men benskörhet" drabbar inte mig och eftersom man inte ser skelettet ta man det inte riktigt på allvar förrän man får en fraktur. Jag är 30 och har idags läget samma bentäthet som en 90 årig tant. Jag har haft flera frakturer och har en väldigt krokig rygg och har minskat i längd pg kotkompressioner. >Jag har kronisk smärta som jag är sjukskriven för. Jag har inbillat mig att jag gjort tillräckligt eftersom jag ätit kalcium och promenerat. Problemet är att utan mens och tillräckligt med närig/energi så bryts skelettet ner. Benen innehåller ju så mycket mer än bara kalcium och hela uppbyggnaden är ganska komplex. Det finns en massa saker jag inte kan göra på grund av benskörheten, det är svårt att sitta, se på bio, resa. Jag kan inte springa eller dansa längre. Ja det är hemskt!! Finns det något jag skulle vilja få ogjort i mitt liv så är det just det. Att jag inte tog hand om min kropp. Anorexin får konsekvenser- det är den bistra sanningen. Jag önskar av hela mitt hjärta att du får hjälp att bli frisk. Man har bara en kropp och ett skelett och det finns inga mediciner som kan rädda det. När det gäller benskörhet så är det medicinskt sett bättre att ha lite kurvor än att vara för mager. Jag är fortfarande inte frisk från anorexin. Trots att jag vet hur den skadar kroppen är det svårt att äta och gå upp i vikt. Men jag brukar påminna mig själv i svaga stunder då jag funderar på att äta mindre att det kan få förödande konsekvenser. Man får helt enkelt se maten som medicinen som ska rädda en från ett liv i rullstol. Kämpa på fina du.

Anna är det du och jag som mejlade i somras?

går du bara upp i vikt ordentligt kommer din rygg att bli bättre. tro mig, hade samma problem när jag var riktigt underviktig.