Skillnad, men med vad?

Skillnad på bara någon vecka, men vad har hänt?

 

Mycket snack och lite verkstad. Dock inte nu längre. Den största skillnaden som har skett är att jag har börjat agera och inte bara tänka.

Tidigare har jag lagt mig och tänkt att i morgon, ja då ska jag göra det, det och det! Jag ska lägga till det, äta det där och vågra utmana med det. 

 

Har det skett? Väldigt sällan.

 

Morgonen därpå så har jag fallit tillbaka in i gamla rutiner och gjort precis som jag brukat. Dvs inga utmaningar. Jag har fegat ur och tänkt att jag gör det i morgon istället. Sedan har jag lagt mig för att återigen tänka; I morgon ska det ske! Men återigen så gick morgondagen på repeat – utan framsteg.

 

"Gör det bara", är det många som sagt. Och vadå "gör det bara?" Det är väl inte så jäkla enkelt. Men faktum är att jo det är det. Det är faktiskt så jäkla enkelt. Vad kan stoppa dig? Lite ångest? Ja, kanske det. Men då vet du åtminstånde att du gör lite rätt. Man måste möta ångesten för att övervinna den. 

 

 

De saker jag nu bestämmer mig för att göra. Ja, de gör jag. Jag är lite lustig där. För jag har uteslutit så otroligt många saker ur min kost de senaste åren. Och av ren "vana" så har det inte blivit att jag har ätit det igen. Egentligen har jag ingen aning om jag uteslutit det pga av rädsla då vissa grejer inte ens är "farliga". Men någon gång skrämde väl det mig och då har jag fortsatt att tro att jag inte vågar äta det och därför inte tagit in det i kosten igen.

 

Men när jag väl äter det där förbjudna igen så inser jag att det var ju inte farligt? Ingen Ågren och inga tankar. Man målar upp någon skräckbild över hur man tror att man ska reagera. Men i mitt fall så blir det sällan som jag tänkt mig. Man inser att det inte alls var så farligt som man trott.

 

Med andra ord; Våga prova innan du drar slutsatser! Kanske inser du, precis som jag, att det i många fall inte alls var så farligt som du trott att det skulle vara. 

 

Frihet, mina vänner. Och jag tycks klara av den här friheten. Det fick jag bevisat vid "mötet" morses (!!!) Heja mig. Och även hejja er. För ni kan – om ni vill.

Härligt inlägg! Bra jobbat. Att utmana sina rädslor är det enda sättet att ta sig igenom sjukdomen. Jag har precis som du tänkt väldig tmycket, men sedan inte handlat därefter. Det är så lätt att fastna i de där vanorna, för de ger trygghet. Men testar man aldrig nytt kommer man stå och stampa på samma plats i åratal. Och vips har livet sprungit förbi. Så känns det för mig. Jag har insett att man måste gå utanför trygghetszonen för att få se hela världen. Kämpa på fina du!

Härligt! Toppenbra kämpat! Du är nog riktigt envis när du väl har bestämt dig :)

Hejjjja dig!
Det är just det som är stora grejjen, att bara göra det. När du väl har bestämt dig, använd din envishet åt motsatta hållet ( alltså inte med sjukdomen utan mot sjukdomen). Just do it!
Styrkekramar!

Var som dig länge mycket prat & "sunda" tankar eller jag visste vad jag behövde men när det kom till agerandet uteblev det dock, kanske av rädlsa? Men när man väl vaknar och släpper kontrollen & agerar händer det något nästan magiskt ;) Keep on going strong!