Tom på ord och tömd på tårar – men fylld av nytt hopp (och god mat). Helknasig dag idag. Åkte till Göteborg med tankarna om att känna mig mysslyckad då jag inte riktigt gjort allt som stod på veckoplaneringen gällande utmaningar. Och varför hade jag inte gjort det?

Det var både jag och C sugna på att ta reda på. Och det gjorde vi. Dagens möte var helt annorlunda upplagt jämfört med vad det brukar. Gjorde olika övningar som fick mig att inse varför jag väljer den lätta vägen ibland och vad det resulterar till. Tjugofem post it-lappar sattes upp lite varstans i rummet som visade vägen till de två olika slutmålen som de två vägarna leder till. 

 

En väg som ledde till slutmålet som jag kommer att hamna vid om jag fortsätter att välja den lätta vägen och en väg som ledde till drömmålet. Dvs – livet. Jag ser måltiderna som just måltider. Måste tänka steget längre för att våga hoppa på tåget mot drömmålet. 

 

 

Efter mötet torkade jag tårarna och gick och muntrade upp mig själv med lite god mat till magen. Sådant fint uppskattas av både kropp och knopp! De snålade med ingefäran trots att jag bad om mer. Sådant uppskattas dock inte. Tur att de kompenserade upp det med världens godaste soppa istället. (Och sushi, såklart.)

 

Nej, nu tar det stopp i hjärnan. Ska få i mig lite mellis innan jag åker och jobbar kväll. Ingen vila här inte. Suck och suck. Men sedan är jag långledig igen. Härligt! :) Har mycket att se fram emot kommande vecka. Berättar mer i morgon.

Matdags var det. Och idag hörni, idag tänker jag till innan jag gör mina val och väljer den rätta vägen. Veckans första utmaning startar redan ikväll. Puss