Om att testa sig själv.

Var uppe tidigt i morses och vinkade hejdå till syster som försvinner iväg i några veckor. (Förbannat tråkigt). Sedan tog jag tåget direkt till Göteborg för Kbt-möte. Senaste mötet var förbannat tungt och det var många tårar som trillade. Jag trodde att det tyngsta var avklarat men ack så fel jag hade. Detta mötet blev ännu tyngre. Hur är det möjligt? 
Vi kom fram till att tidigare utmaningar har gått förbi lite för smärtfritt. Saker som är/har vart viktiga, men inte gör någon större betydelse egentligen. Speciellt inte när det gäller vikten. Självklart är det viktiga saker jag har plöjt mig igenom som att lära mg att äta "nya" saker på nytt osv. Men det är inte där själva problemet sitter. Utmaningar ska kännas och göra ont (Nåja, till en början..), först vet man att det är en utmaning. 
 
Hon provade min ångesttröskel idag. Och hon lyckades. Sällan jag känner sådana känslor jag kände efter det att vi bestämt veckans nästa utmaning. Ont i bröstet och salta tårar – ångest på hög nivå. 
Nu snackar vi utmaning, sa jag. 
Vet inte riktigt vad jag har gett mig in på och om jag faktiskt fixar detta. Fast tänker jag efter så.. varför skulle jag inte fixa det? Har fortfarande två vägar att välja. Måste bara vara förberedd på alla ursäkter som kan tänkas komma upp när det väl ska fixas så att jag väjer rätt väg.
 
Är fortfarande fast vid mina måltider och mina mängder. Nu är det tillägg som gäller – utan kompensation. Jag menar, jag kommer ju fortfarande få ha kvar "mina mål", bara det att jag får i mig lite till, vid andra tillfällen. Dagens intag räcker inte för att nå dit jag vill. Upp, upp & upp är vad jag ska. Långsamt, men ändu upp, hela tiden! Just nu går det bara långsamt. (Om ens det).
 
Och så var det jobb på det med..suck! Jag som helst hade velat sova hela dagen. Fick mig en stor funderare idag i allafall. Nu har jag även chansen att visa för mig själv hur villig jag är att fixa detta. Det är ingen som tvingar mig och det är bara jag som kan göra jobbet. Ska bli spännande att se vilken sida som faktiskt är starkast. 
 


Kommentarer
emma

Åh fina, jag känner igen den där frustrationen så jäkla mycket! Men enda sättet att slippa den är att köra och göra så att säga. Tänk på det! Och bli ARG istället för ledsen när du kan, det är en styrka! Arg på skitätstörning som handikappar dig. Arg på skitätstörningen som tar saker ifrån dig, som gör dig till en annan människa än du egentligen är!
Det är klart du fixar den där utmaningen och fler efter den, JAG tvivlar inte en sekund. Men bli ARG och TROTSA! För frustrationen är, enligt mig, värre än att ha ångest över något jobbigt. Det är värre att stå still än att testa och lida lite över det.
Du vet ju också att det är ätstörningen som morrar, inte du!
Stor kram!

2013-02-15 @ 19:13:27
URL: http://www.ungefaer.blogg.se
Elin

Såklart du fixar detta! Ingenting att tvivla på med tanke på din vilja ;)

2013-02-15 @ 20:39:57


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0