Och den är tillbaka. Kämparglöden, alltså. Beror det på att det är ny vecka? Eller har jag plötsligt vänt all frustration till något bra? Det spelar ingen roll vad det beror på, huvudsaken är att den är tillbaka. Nämnde ju att jag varje morgon vaknar upp och bestämmer mig, men även att jag samma morgon, varje dag sätter stopp för mig själv. 

Även de två senaste dagarna har jag vaknat upp och bestämt mig. Skillnaden på dessa dagar jämfört med resterande är att jag faktiskt har gjort det jag tänkt på dessa två morgnar. Tagit tillfället i akt och tänkt att det ändå inte kommer komma något bättre tillfälle. Visst kom sjukdomen med ursäkter, liksom vid alla andra tillfällen då jag utmanat. Men den här gången var jag förberedd och visste precis villka tankar som skulle kunna upp. Och det resulterade även till att jag visste att de var falska ursäkter.