Vad tusan hände igår? Förstod ingenting. Var så less på allt och ville bara lägga mig ner och skrika. Var nära på att få ett nervbryt på jobbet och brista ut i tårar. Allt bara kom över mig och bägaren rann över när dagens planer fick en ny riktning. Och inte nog med det, jag ändrade dagens planer för något som egentligen inte betydde ett piss. Tänk om jag kunde vara lika snäll mot mig själv som jag är mot andra? Istället sätter jag andra i första hand och låter mina egna planer gå i kras. 

 

Om en plan är ändrad så kunde jag lika gärna passa på att bryta några fler. Sov ut idag för en gångs skull. Tvingade inte upp mig själv för att "passa tider". Trodde aldrig att jag skulle kunna slappna av och sova kvar. Men jag lyckades och jag vet att min kropp kommer att tacka mig för det idag.