När man äter extra långsamt för att maten på tallriken inte ska ta slut. Och så gör den plötsligt det ändå. Där snackar vi besvikelse på hög nivå.

Synd att jag inte lyckades göra mat till er hel armé idag. Istället gjorde jag så att det precis räckte till en person. Framsteg där med iförsig! Har nog aldrig hänt förut. Haha. Men en och annan plätt till hade suttit fint får jag allt erkänna. Fick som sagt upp det där chokladsuget efter frukosten i morses. Försökte dämpa det med lite chokladplättar. Nog för att suget inte är borta på långa vägar, men gott vare. 

 

 

Smaksatte med mängder av choklad, mosade lite varma blåbär och hade en sådan där perfekt iskall apelsin vid sidan av. Sedan var det bara att hugga in. En ensammåltid som vände och blev till något bra helt enkelt. Ni anar inte hur nära det var att jag tog bilen ner och beställde mig några sushibitar istället. Haha suuuck. Väldigt nära ska jag säga er. Men sen kom jag på att jag inte hade någon bil. Och sen kom jag även på att det inte går att hålla på sådär. Beslutsångest, javisst. Sedan kom jag även på en till sak. Har faktiskt fått stränga order och tips som jag ska följa dessa dagar. Tips som idag verkade funka. Tack för det. :) Mätt, nöjd å glá i min lilla ensamhet. 

 

Nu ska jag till stan. Puss