Sällskapssjuk och trött. Sammanfattar måendet för tillfället rätt bra. Så fort jag inte har tillgång till sällskap så blir jag extra sällkapssjuk och när det väl är fart och fläkt omkring mig så kan jag ibland önska att jag var för mig själv istället. Det gäller att uppskatta det man har för stunden verkar det som! Lite av varje. 

 

Känns inte som att jag har hunnit vila upp mig speciell mycket. Hade behövt några timmars fler sömn innan jag var redo för kommande vecka. Det blir nämligen en lång och omtumlande sådan om magkänslan har rätt! Långa dagar med många timmars jobb. Och när ledigheten väl är inne så kommer hjärnan gå på mer högvarv än någonsin! Kbt varvat med diestist varvat med massa andra saker väntar. Är det okej att gå i ide och vakna om sisådär fem månader istället? När värmen är tillbaka, fingrarna har fått tillbaka sin färg, orken är tillbaka och allt det jobbiga har passerat förbi? Känner som om jag kommer sättas inför många prövningar detta halvåret som kommer. Både från mig och andra. Mest från mig själv tror jag. För det är fortfarande jag som sitter inne på jobbet. Men jag är så trött på att ta massa beslut och pressa mig själv.. vill ju inget annat än att må bra! Suck. (Och ja jag vet att press och krav är vad som krävs för att jag ska må bra).