Funderare
Om du redan äter relativt regelbundet och lagom mycket är ju matschema helt onödigt. Jag vet inte riktigt om jag följer ett matschema eller inte, jag äter alltid samma frukost och kvällsmat(och på helger blir kvälliset eftermiddagsfika). Dock har jag svårt för att spontanäta någonting.
Har druckit näringsdrycker och för en viktuppgång är det väldigt bra. Visst, det är inte gott, men väldigt effektivt om man har svårt att få i sig så mycket som krävs för att man ska gå upp i vikt.
Massa kramar! <3
Förstår men samtidigt tror jag att du skulle behöva lite mer "sparkar i baken" så att du vågar lite mer rent "handlingsmässig". Hoppas att du inte tar illa upp el tycker att jag lägget mig i/ är för på? Matschema med exakta tider tror jag bara leder till mer fixering, bättre då att ha en ungefärlig mängd att få i sig varje dag och så får omständigheterna styra exakt när man käkar. Tror dock att nd hade kunnat vara till hjälp men du måste som sagt känna efter själv vad som känns bäst.
Och som alltid, det gäller att våga lite mer än vad man egentligen törs och vill man tillräckligt mkt så kan man!
Peppkram!
Svar på följdfrågan du ställde i min blogg! Så läge man ens ifrågasätter ifall man är frisk/sjuk anser jag man är tillräckligt sjuk för att behöva ytterligare hjälp! Med rätt ätstrningsvård kan du utgå ifrån d'är du är nu och jobba med DIN problembild. Du har ju en ätstörning och därmed är du inte för frisk för vård. Alla begränsingar du upplevar och det faktum att du inte bara tar itu med utmaningarna som föreligger talar sitt tydliga språk - du är tillräckligt sjuk. Sök riktig hjälp, det är mitt enda och sista råd. En dietist som inte förstår sig på ätstörningsproblamtiken kan möjligen göra mer skada än nytta. Skulle du uppleva att du inte blir hjälp är valet ditt eget att avsluta. Men ge det chansen så slipper du alla dessa tankar att brottas med på egen hand.
Tycker du kämpar på så bra med mat och jobbm.m.m!! ...så kanske detta kommer låta lite hårt... men det är de valen som känns fel som också ofta tar en framåt. har själv försökt med skola/jobb, inga ND, inte gå enligt matschema, men det hade bra ingen effekt på vikten. Kanske klarar du det bättre. Vill bara säga att även om det skitjobbigt(!) att passa mattider, mängder, dricka nd, illamående, ÅNGEST, ingen aktivitet och bara gå hemma - så tar det en framåt mot ett mkt bättre liv. Du gör ditt val utifrån dig, ville bara ge min bild av saken:)
Du är verkligen jättevacker på bilderna som normalviktig!
Hej,
Har läst din blogg ett tag men aldrig kommenterat. Detta kommer säkert låta hårt men det känns verkligen som att du du går den trygga vägen nu, den du vet vart den leder och den som kommer fortsätta lääänge på samma väg. Har själv varit i din situation, tänkte precis som du gör nu och det ända som hände år efter år var att kroppen sakta tog mer och mer stryk, att jag mer och mer tyckte att jag mådde bra samt att alla omkring mig tröttnade rejält på att jag aldrig tog tag i mina problem på allvar. Inte förrän tio år senare satte min pojkvän upp ett ultimatum, gå en ordentlig ätstörningsbehandling eller så orkade han inte vara tillsammans med mig mer. Så jag gick i dagvård i fyra månader
Råkade skicka iväg för tidigt.. Som sagt, gick i dagvård, drack nd, åt vanlig mat till lunch och middag, fick sluta upp med mina berg av sallad till varje mål etc. Gick upp några kilo, hade inte en jätteundervikt innan men blev nu helt normalviktig men framför allt blev jag frisk.
Du pratar om vad du vill och bör göra, vet förmodligen också vad som vore bäst men du måste våga satsa på riktigt för att vinna. Annars är risken stor att du kommer vara i samma sits nästa år också. Varför inte bara börja dricka nd, äta normal mat utan mängder av grönsaker och dra ner på jobb ett tag? Det är jobbigt men det leder till att du blir frisk, och det vill du väl bli? Är du inte helt redo för ett friskt liv kanske en behandling kan ge dig rätt stöd?
Vill inte verka dum men man måste få höra hårda ord ibland. Så ta dig en funderare på om du verkligen är beredd att satsa allt på att bli frisk? Det kanske låter som en självklarhet men jag tror att det är där många misslyckas. Vill man inte till 100% så hår det inte, men vill man till 100% så går det relativt lätt och snabbt. Ångest? Absolut! Men så värt det i slutändan. Nu ångrar jag att jag inte tog steget tidigare men jag är så glad att jag äntligen gjorde det. Att vara frisk, normalviktig och slippa begränsningar är så otroligt skönt, det ger plats för det riktiga livet. Hoppas du också får känna det snart!
Hoppas du inte tar det här fel men jag är en tjej på 16 år (med Ätstörning) som läser din blogg och jag hoppas VERKLIGEN VERKLIGEN inte att när jag är i din ålder att jag befinner mig i din sits eller i samma sits jag är i dag. Känner du inte att du slösar hela ditt liv på ätstörningen ? Jag tror att du vill gå upp i vikt men din ätstörning stoppar dig rejält mycket speciellt med att inte ta näringsdrycker. Tycker verkligen super dumper synd om dig att va i den sitsen du är i din ålder tänker du ingenting på din framtid? , kommer du sitta på samma plats när du är trettiofem ? inte kunna få barn och inte kunna träna och leva hälsosamt och ha en bra relation till mat? En sak är säker jag är 16 år snart 17 och jag har börjat ta tag i mitt liv rejält ingen jävla ätstörning ska få förstara det ända liver jag har för vips en dag så är jag borta och vad har jag då gjort i mitt liv? NADA. Vill du inte vara dig själv och vara stolt över dig själv?
Det är en enkel beräkning som man får göra nu. Som jag förstår så har du försökt att gå upp i vikt precis på det sättet (utan näringsdrycker och matschema)i några månader nu, åtminstone? Hur har det gått? Om viktuppgången under en sådan lång tid inte varit tillräcklig,och det får man anta i och med du nu träffat dietisten, så kan det bara betyda en sak, nämligen att det är dags att prova något annat. Att den metoden inte funkat så bra. Och den kommer inte att funka. Utan förändringar, jag menar verkligen grova förändringar, blir det inget resultat. Matschema känns kanske onödigt, men det kan faktiskt vara ett bra sätt att hålla de rätta proportionerna/mängderna för proteiner och kolhydrater, ett bra sätt att bara testa hur man själv komponerar måltiderna, om vår egen matplanering är okej. Det kostar ju inget att testa, eller hur? Och jag vet att det är jobbigt med näringsdrycker men de är medicin! Oavsett hur de smakar, deras uppgift är att ge din kropp all näring den behöver. Tror knappast att man kan fixa det med en smoothie, bara så där, om den ska innehålla samtliga ämnen som finns i näringsdryckerna, jag tänker här även på mineraler, spårämnen osv. Man får inte glömma att näringsdryckerna är skapade just för patienter med undernäring, eftersom det verkligen är svårt (för icke dietister åtminstone) att lyckas med näringsrik, mångsidig kost, i synnerhet vid undervikt och/eller näringsbrist.
Känns som varje väg du valde att ta av de tre alternativen du skrev inte var en väg från ätstörningen.. Men du är så himla stark och duktig som orkar kämpa på med allt, massa kramar till dig! Ta hand om dig, du är värd så mycket bättre än detta <3
Lilla lilla du. Tror att du innerst inne vet vad som är rätt att göra i detta läge. Äs har ett starkt grepp om dig även om du inte vill inse det. Dina port är INTE normala nånstans. Du äter barnport och ser ut som ett barn. Vill du bli frisk? På riktigt? Är svaret ja så tar du dina näringsdrycker oavsett vad du tycker om dom. All medicin är inte rolig att ta men den hjälper dig mot ett friskare liv. Om du nu vill ha ett liv? Sluta jobba. Satsa allt på att bli frisk och öka i vikt. Du kan inte bli frisk och samtidigt va underviktig. Du pratar väldigt klokt men har alltid massa undanflykter. Ditt val. Ditt liv. Vill du va där du är nu om tio år? Ditt val. Alla andra kommer leva sina liv. Vill du slänga bort din ungdom? Börja ta nd. Ät NORMALA port mat och LITE sallad på en assiette bredvid. Ät mellanmål. Jag åt mackor, yoghurt o nd till mellis när jag va så utmärglad o skör som du. Gick långsamt upp i vikt. Nu är jag normalviktig o stolt över mig själv. Är stark.Vill aldrig se ut som ett barn igen o tyckas synd om. Vill leva. Men det är bara DU som kan påverka ditt liv.