Jobbig Vecka!

Så förbannat mycket känslor jag sitter inne på. Har en vecka fylld med utmaningar framför mig. Känns som jag har en stor klump i magen som håller på att explodera. Ena sidan skriker på mig att stanna hemma, där allt är som vanligt, medans den andra säger åt mig att ta allt som det kommer. Bara glida med och följa de andras liv. Göra som de och leva normalt.

Vill inte vara isolerad i hemmet. Vilket jag i och försig inte har vart på senaste tiden, men ändå. Har vart iväg på både småresor och långresor. Men jag kan fortfarande inte låta bli att känna att jag ibland helst skulle vilja stanna hemma. Där allt är som vanligt, där jag har kontroll och där jag kan sköta mitt på det sätt jag vill ha det. 

 

 

Dagshoroskop - söndag 13 januari

Du verkar ha hur mycket som helst att ägna dig åt och kan lätt komma att känna dig pressad. Du behöver kunna göra riktiga prioriteringar och säga ifrån när det behövs. Nya tider stundar.

Fick ett sms förut som fick en stor panik att uppstå. Jag gav vika, var svag – och sa ifrån. Allt handlade om en jäkla middag som kommer ske i veckan. En måltid jag är medveten om att jag inte hade fixat. Men jag tröttnat på att vara en bromskloss. Om de har planerat något så ska det få vara så också. Men samtidigt är jag duktig på att vara öppen och erkänna för både mig själv och andra när det är något jag inte klarar av. Mina dagar kommer de också. Dagarna då till och med jag kan njuta av allt det där. Men det var för tidigt nu. Och det fick jag erkänna. Bara dumt att känna sig pressad en vecka i förväg. De omkring mig såg att något var fel – vilket det var. En sak i taget och samtidigt som jag är svag som inte fixar det där så är det ändå en styrka i sig att våga erkänna. 

 

Känner mig konstant mätt nuförtiden. Ett framsteg antar jag. Tuggar och ser glad ut, som det så fint heter. Får gå efter klockan dagar som dessa. Känner varken hunger eller mättnad? Varför är det så? Känns som om tankarnas kraft går åt till allting annat och inte har tid till att skicka ut hunger/mättnads-känslor. Tråkigt. Fattar heller inte vartifrån alla känslor plötsligt kommer ifrån. Känner bara massa misslyckanden hela tiden, samtidigt som jag hela tiden utmanar. Har gjort många framsteg bara idag! Mer mat än på länge. 

 

Det blev bra mycket mer än bara ris till kinesen ikväll. Parmaskinka, kycklingspett, tre sorters laxar, kex, ost och tapenade, oliver, knäckesticks, frukt, nötter...mängder av goda saker! Åt goda svampmackor varvat med salt skinka. Tummen upp för det. Ska avsluta kvällen med fruktsallad sen. Fint avslut på denna söndag. 

 

Och nu kom jag på vartifrån alla känslor kommer ifrån. Det är ju Söndag förtusan!

Din tid kommer säkert, det är bara att lämna det som var och sikta framåt!
Jo, paltbrödet. In i varm mjölk eller saltat vatten och sjuda en stund! Brödet blir mjuk men håller ihop, tar det ibland istället för pasta!

Åh, du ska inte känna dig som en bromskloss på något vis! Den som väntar på något gott....!! Ta den tid du behöver skulle jag vilja säga och lita på den välkända magkänslan!
Läste de andra inläggen från idag, och blodpudding blev jag sugen på (vilket typ aldrig händer), så jag får nog ge kroppen det i veckan nån dag :-)

I övrigt kan jag ge ett tips när det gäller den där "jag är inte sugen på någonting, känner mig inte hungrig-känslan". Titta på bilder (typ på instagram eller olika receptsidor) eller tänk på något som du verkligen gillar, då finns det en chans att du bliiir sugen! Tänk lixom pannkakor (i någon form) med hallon mixat med lite glass eller liknande! Sååå gott ;-)
Hoppas du får en bra vecka iallafall, kram!!

Uh, snabbnudlar är inte min grej (om man inte gör typ en wok på "vanliga" nudlar med en massa smarrigt i el varför inte glas-/risnudlar?!). Tänker mest på när brorsan gick på högstadiet och åt snabbnudlar till frukost el jag själv som åt dom råa, ha,ha.
Har aldrig testat keso till blodpudding men vet som sagt flera som brukar ha det till. Ett måste är dock att steka den i fett, annars blir det bara hård och smaklös skosula.
Känner igen mig i det där att ha en massa känslor inombords som inte vill komma ut, det finns en stor exploderingsfärdig klump i min mage också...dock är jag säker på att din tid kommer komma Cecilia, 2013 ska ju bli ett friskt och fritt år, el hur?!
Sov gott!

Man kanske kan göra olika med olika utmaningar.. en del saker har ju två utmaningar, pizzan kanske är läskig i sig och sen kanske miljön och att andra ser en äta pizzan också är läskig. En del sådana grejer kan man ju dela upp i två delar och en del ta båda på en gång och slå två flugor i en smäll liksom. Tjonga på och ha det överstökat.. typ.

Men vissa grejer som man drar sig extra för just för att dom är sådana där dubbelutmaningar kanske det kan finnas en poäng i att göra hemma eller i ett sammanhang man gillar och är trygg i för att få ner anspänningen lite innan man gör det så att säga på riktigt. Just på tal om pizza så gjorde jag den tvådelad, första gången på evigheter som jag åt pizza gjorde vi det utomhus på en klippa vid vattnet som en mysig grej för att flytta fokuset från den apläskiga pizzan lite och det fungerade bra. Hade jag suttit vid ett vanligt bord och varit i en miljö där man SKA äta hade jag förmodligen tänkt för mycket på hur läskigt det var. När jag satt utomhus och det var fint och varmt och mysigt kunde jag tänka på lite annat också så det blev aningen lättare.

Men allt sånt där är ju en smaksak och en övervägning. Man ska bara akta sig för att vilja göra så rätt att det aldrig blir av. Typ om man är livrädd för korven på kormojjen.. och skjuter upp det för man är inte redo för att gå dit och sen skjuter man upp det igen och igen. Då är det ju bättre att köpa hem korv och börja där känns det som.

Lycka till med utmaningar och vila och tja.. allt annat.

Glöm inte att jobba på så mycket du bara orkar, ju snabbare slipper du känna som du gör. Jag har också bara velat bara hemma för bara några månader sen, helt annat nu. Det är sjukdomen som gör det, den falska tryggheten. Tyvärr något man nog kommer ångra om det går lång tid..kram

kämpa på nu, ingen tid att förlora mer på detta nu!

Ibland blir känslorna för mycket och då är det starkt att säga ifrån. Det rätta är ju att utmana sig själv men samtidigt ska det vara utmaningar som inte gör att man faller tillbaka. En lagom svår utmaing är det rätta!
Kramar

det viktigaste i ditt liv är att du ska må så bra som möjligt och du ska inte känna press utifrån, MEN samtidigt tror jag att du ska försöka börja utmana mer gällande de sociala "vanliga" livet? men de gäller ju att väga av och inte gå för hårt ut, bara DU (inte äs.) vet vad som är lagom, tillåt dig bara att känna efter =)

Det här med att du varken känner mättnad eller hunger tror jag kan vara bara positivt, ett teckan på att din kropp slappnat av lite och att den faktiskt får energi INNAN den blir hungrig för då är det faktiskt redan lite to late egentlgen. samma med mättnad, man ska ju inte bli så där hiiimla mätt varje gång man äter, att man blir det som ätstörd beror ju på att magsäcken minskats och inte är van plus att man blir psykiskt mätt oxå! så även om det är trist just nu se det som ett bra tecken!

KRAAAAM <3