På G!

Fick höra ett och annat ord idag. Ord som tidigare hade fått mig att känna mig klumpig och i värsta fall att backa tillbaka. Men orden som jag idag fick höra gav mig istället lite hopp och en känsla om att allt faktiskt börjar att arta sig. Oron som bubblar om att folket omkring mig tycker att jag står still, fast jag egentligen inte gör det, börjar släppa. Tidigare har det mest skett inre förändringar. Sådana saker som har haft stor betydelse för mig, men som inte har märkts utåt. Men nu börjar min dagliga kamp även att yttra sig i mitt utseende. Lyster i huden, starkare naglar, finare hår och framför allt – lite mer kött på kroppen. Inte mycket skillnad, men tillräckligt för att fler än jag ska uppmärksamma det. Positivt. 
 
 
Dock gäller det att inte göra just det där. Stanna upp och känna att det "räcker" eller i värsta fall backa tillbaka. Bara för att man mår hyffsat bra, eller bara för att man får höra att man ser piggare ut så betyder inte det att man är i mål.
Tror att det är viktigt att satsa extra hårt ett tag nu, just för att inte vänja sig. Tänker inte vänja mig eller ens tänka tanken på att vara nöjd förens jag har nåt mitt mål. Visst kan man leva ett normalt liv med ett relativt lågt bmi. Men nöjer man sig där och inte tillåter sig själv att gå upp till ett friskt och hälsosamt bmi så tror jag att man går miste om något. Många påstår att man "kliver över en tröskel" eller "att alla spärrar släpps" när man kommer över en viss gräns. Så jag tänker inte nöja mig förens jag klivit över den där magiska tröskeln. 
 
 
Var naiv förra året då jag trodde att jag i dagsläget skulle ha gått upp alla mina kilon. Så iår tänker jag inte vara sådär naiv och blåögd. Nu ska jag istället tänka logiskt och realistiskt. Delmål. Får fortfarande en klump i magen när jag tänker på hur många förbannade (härliga) kilon jag måste kirra innan jag passerar den "magiska gränsen". Så för att slippa den där klumpen ska jag istället tänka i etapper. Fler saker att fira på vägen då ju ;)
 
Vet inte vad jag ville få fram. Att jag är på G kanske? Haha. Puss & kram i vilket fall som helst. 


Kommentarer
Anna

Skickar massa styrkekramar !!!
Tror (och vet) att det är som du säger, man måste komma över den där trösklen. Absolut är det så!
Jag har själv stannat på halva vägen och nöjt mig där, men då blir det aldrig riktigt bra. Nu är det hela vägen som gäller.

Kämpa på och ta hand om dig. KRAM!

2013-01-02 @ 20:52:21
URL: http://chokladpralin.blogspot.com
Mikis

Åh, vad härligt att dina framsteg även märks utåt!!! :) Och så klok du är som inser att du nu ska fortsätta i samma spår. Du är så fantastiskt bra som kämpar på med det här! KRAM! :)

2013-01-02 @ 21:05:08
URL: http://mikismat.blogg.se
ellen

Hela vägen över mållinjen! Och du, det är 52 veckor på ett år och många "rekommenderar" en viktuppgång på 1/2-1 kg per vecka så jag tror att om du bara vågar och satsar stenhårt kommer du nått din målvikt i år (för antar att du inte har 52 kg att gå upp?!)!
Peppspark i baken!

2013-01-03 @ 06:45:40
URL: http://sandal.blogg.se
Linnea

Det som jag tänkt på är framför allt att du ser såå mkt gladare ut, dina ögon har en glittrande gnista lixom!

Kör på ba! =) KRAM

Svar: Åh, det gjorde mig glad!! :) Tack. Kram!! :)
Cecilia

2013-01-03 @ 20:03:39


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0