Självkritisk

Slutar aldrig att förundras av mig själv. Slutar heller aldrig att bli frustrerad på mig själv. Har även blivit ovanligt självkritisk på senaste tiden. Något som kan anses både bra och dåligt. Man ska försöka peppa sig själv i alla lägen och se det positiva. Och mina självkritiska känslor får mig att göra om och göra rätt. Men i alldeles för seg takt..

Jag må göra förändringar och utföra utmaningar. Men utmaningar ska ske varje dag, vid varje måltid för att man ska komma framåt. Inte en gång i veckan. När jag pratar med människor omkring mig så inser jag återigen hur friska tankarna är. Och snacka går ju... Men att utföra allt det där då? 

 

Damn true..

Dagens kloka citat var nödvändigt för mig idag. Vet inte varifrån denna plötsliga tvivlan och tvekan kommer ifrån. Tror att det är tröttheten som spelar in. Är inte van vid dessa långa jobbdagar. Och att man sedan måste pallra sig upp i ottan förbättrar inte ens mående precis! Suck. 

Vet inte vad jag vill säga. Bara att jag har kommit till någon slags återvändsgränd. Jag vill så mycket, men gör så lite. Jag har kommit långt. Det har jag, på riktigt. Äter alla mina måltider och petar inte runt i maten. Äter med aptit och älskar mat. Provar gärna nytt och är inte rädd på samma sätt längre. Är duktig på att anpassa mig efter andra och efter olika situationer. Men det är det sista steget jag inte riktigt klarar av. Ökningen för att en viktuppgång ska ske. Äter tillräckligt om jag skulle vara färdig med resan. Men då jag inte är färdig med denna resan så räcker det väl inte med det där.. Enkel ekvation, jag vet. Nu ska jag bara uppnå det min hjärna tror och tänker på. 

 

Sorry.. bäddar ner mig och kollar på Glee nu. Muntrar upp vilken suris som helst. Puss

Du är så klok och så Bra! Du kämpar på som en ja vet inte vad, och givetvis tar det på krafterna och du blir helt slut!
Eftersom att de är så "lätt" gör mig att sitta här o tycka o tänka så tänkte ja dela med mig av lite tankar. Vore det helt fel att ta en paus från jobbet, lägga all energi på dig själv! På att hitta steategier för att kunna vila o vara i den rastlöshet som blir då du inte har "något" planerat på dagarna och till 150% (ja vet, ja begär mkt-men kom ihåg, de är bara ngt som snurrar i mitt huvud) investera i det viktigaste i ditt liv, Dig Själv!? Att du känner att de går frammåt m ätande o val av mat är sååå bra! Va stolt! Men som du sjäv säger, det tar tid! Och för varje dag du går med den alldeles för låga vikt du har, så tär det på din kropp Och på själ! Vore det helt omöjligt att då oxå (japp, nu är ja ju jäkligt duktig på att sitta här o predika, men som sagt, de är bara tankar, ja menar inte alls att vara kritisk på ngt sätt!!!) lägga till ND, utöver de du äter idag, och utmana alla rädslor o föreställningar om Hur och Vad du ökar i vikt av?! Kanske kräver det där sista klivet att du lägger ett par veckor/månader (ja visst känns de som evigheter!) på att låta dagarna handla om det, äta mat, dricka ND, stå ut i rastlösheten och bara vila?! Nog kommer det krävas väldigt mkt av dig, o väldigt mkt stöd från massa folk omkring dig, men i slutänden är det kanske faktiskt värt det?

Ja, du får ursäkta att ja kommer här o låter som att ja tror att de faktiskt är såhär enkelt, att det är en förändring man gör med en klackspark! Jag förstår att så är det inte!
Men som sagt, delar bara lite tankar, kanske bara skit, kanske ngt värt att tänka på en gång till, hur som, Jag vill bara väl!
Jag är övertygad om att du är på rätt håll, att du kommer nå ditt mål! Hade bara lte tankar på vägen!

Va rädd om dig!! Kramar

Tänk på att ju mer du äter, ju hungrigare kommer du att bli. Magsäcken töjer sig, och man måste töja lite på den för att få plats med, vänja sig vid, och tillslut kräva den där "normalstora" portionen. Det är ju precis som vilken tränings som helst egentligen... För att förbättra sina resultat så krävs det att man stegvis höjer svårighetsgraden. Kroppen är lat, den utvecklar och förbättrar sig inte om den inte måste. För att kroppen ska börja vilja ha och hungra efter en större mängd mat, så krävs det att man ger den det, innan den själv ber om det. Den kommer inte att be om det av sig själv. Man måste lära den. Precis som att man kan lära sig att inte vara hungrig, så kan man lära sig att bli hugrig/bli mer hungrig.

SÖTNOSA! behåll det ljusa :) Jag har ungefärliga standard mängder och om jag är mer hungrig tar jag det. Spontanitet är inget hinder för mig alls. Lyssna på kroppen, då mår man bäst. Fast nu måste jag öka på lite mer så jag går upp mer, ännu inte nöjd även om de är bra mycket bätttre:) Grejen är att när jag inte åt ordentligt trodde jag också att ND skulle göra mig låst men istället blev det tvärtom. Och vet du varför? För att jag började tänka annorlunda helt automatiskt tack vare ordentligt med näring och jag ångrar mig inte en sekund. Du kommer inte bli mer begränsad, tycker du redan nu verkar vara det? Inget illa menat :) Det är nog vi alla ibland. Har vissa favoriter, tryggheter. Men jag menar bara att så som du tänker nu och tror är för att du äter för lite näring, du vet väl att hjärnan svälter och då tänker man sjukt. Myelinet i hjärnan försvinner sakta men säkert. Lovar att det blir annorlunda, att du kommer bli mycket friare när du äter ordentligt. LOVAR!

Melliset är en favorit, rostat bröd med gedigen mängd smör och leverpastej, skinka, ägg, gurka och paprika samt skinkrullar med cream cheese, ägg, banan, paprika och avokado. Haha ;) Och så lite grönsaker :)