Att få se sig omkring.

Drömde att jag snörade på mig löparskorna inatt.

 

Jag sprang och sprang, utan att ge vika. Orken följde med mig och jag kände mig fri.

Är det inte ett tecken på spring i benen, så säg? Är inte van vid så här mycket vila. Jag är van vid att kunna gå ut när jag vill, göra vad jag vill och vila – när jag vill. Jag är vuxen och kan faktiskt sköta mig. 

 

Fick i allafall komma ut och se området lite idag. Blev förvisso skjutsad. Tycker inte om det, alls.

Jag har ben som är till för att användas. 

 

 

Fick tunnbrödsrulle till kvällsfika igår. Med räkor, avokado och ägg. Lite lördagspiff. Tur för mig att jag tycker om skaldjur. Blir hela tiden tvingad att ändra på mina matvanor. Eller inte maten i sig, utan sättet jag hanterar den på. Matvett. Nog för att man ska äta på rätt sätt. Men så länge man äter och ser glad ut så tycker jag inte att det borde spela roll. 

 

Ska greppa kameran en stund & sedan väntar lunch. 

Hoppas ni får en fin söndag mina vänner. Kram från mig. En stor sådan. 

 

Jag är så imponerad av dig! Tack för att du har mod att dela med dig <3

Jag har en fundering. Vad är de som avgörs om man behöver rullstol? har man bara de ute eller kan man behöva de inne också? Jag funderar att söka till Capio, så är lite nyfiken!

Ta hand om dig och kämpa! kram!

You go girl!

Kämpa på fina du. Jag vet exakt hur svårt det är att inte få gå ut som man vill och att bara få komma ut i rullstol. Ben there. Och jag är en extremt rastlös person som varit ute och promenerat dagarna i ända så det blev verkligen en utmaning när jag bara fick rulla fram. Men man kan om man vill precis som du skrev. Det är inte så roligt just nu- men du kommer starkare ur det. Och en fin sak med det hela är att du kommer uppskatta dina ben, vanliga enkla promenader och naturen så otroligt mycket mer när du är klar där. Det gjorde iaf jag. När jag var i behandling var drivkraften att gå upp i vikt ofta den att jag skulle kunna få gå på mina egna ben. Och vi får försöka tänka så här- att en dag får du gå. Det finns de som sitter där som aldrig får gå. Och om du inte gör det nu så riskerar du att inte ha valmöjligheten i framtiden- för benskörhet etc. Jag har säkert nämnt det förut men jag har svår benskörhet och kotkompressioner pg benskörhet. Och för var dag som går blir ryggen bara sämre och sämre. Jag har svårt att ta mig ur bilen, har kroniskt ont och rör mig mer begränsat och stelt än en 70 årig tant. Och det är ingen överdrift. Inte trodde jag det för några år sedan, det är ju så lätt att man hamnar i "det drabbar inte mig". Så för varje måltid och för varje kilo och framsteg du gör kan du tänka att du gör det för att du ska kunna ha en hel kropp, kunna gå och göra det du vill i livet. För den bistra sanningen är att långvarig svält och undervikt sätter sina spår. Tyvärr märker man det inte förrän man bryter något. Man har ju bara ett skellett som ska hålla uppe hela kroppen- och går det sönder ja då spelar de ju inte så stor roll vad man har för kroppsform, smal/tjock etc.

Det är många måltider jag tagit mig igenom just på grund av att jag påmint mig själv om att jag gör det för skelettets skull. Man kan lura sig själv i många år genom att ta kalciumtabletter och p -piller- men det hjälper inte. Benskörheten handlar ju även om näringen i maten, och om en massa andra mineraler, fetter, proteiner osv. De är tyvärr inte många som känner till det utan man tror att det bara handlar om att få i sig tillräckligt med kalk. Det är sjukt att vi lever i ett samhälle där kroppsidealet (hälsohets och träningshets) med så låg kroppsfettprocent att det rent är skadligt. Vet inte om du hörde men förra året var det en undersökning som visade att hårt tränande tjejer som åt väldigt "nyttigt" har mer benskörhet. Du kan läsa/lyssna här http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=5383692

Det fick mig att tänka till både en och två gånger.
Så om det tar emot och känns jobbigt- tänk på skelletet- för utan det kan man ju inte göra något, varken springa, gå, dansa, resa, sitta, står osv.
Förlåt att det blev en lång kommentar igen. Jag vill bara dela med mig av min erfarenhet. jag önskar att någon hade talat om allt detta för mig då jag kämpade med anorexin under de första åren.

En allternativ tanke- Du måste vila, sitta och åka rullstol just nu- men du kommer å andra sidan att springa förbi alla de där andra tjejerna som just nu sliter ut sig med tvångsmässig träning och förlite mat. Om det nu kan vara till någon hjälp att tänka så.
största kramen till dig!!

På CACV får väl de flesta med viss undervikt ha rullstol ute, på mer sjukhusaktiga avdelningar typ SCÄ osv. har jag för mig att bmi < 13 är rullstol ute, < 12 är sängläge (och rullstol vid transport...) i Varberg är min erfarenhet att man dels inte tar emot för fysiskt sjuka patienter och dels att rullstol i stor utsträckning används för att bryta motionstvång... har man för dåliga värden är set sjukhus som gäller om jag minns rätt! Som svar till kommentaren ovan.