Blombud.

Som en stormvind men ändå likgiltlig. 

Får det inte riktigt att hänga ihop. Har aldrig känt såhär mycket. Men ändå är det tomt. 

 

Fick stora chocken i morses. Magen lika så. Men det gick. För det gör det – om man vill.

Hängde lite läpp men måendet ändrades när jag kom in på mitt rum. Där väntade verkligen världens finaste blombud. Ärligt talat.. Vilka människor jag har att leva för där hemma. Tacksam in i själen. 

 

Behöver bli påmind om varför jag gör det här ibland. Det finns ju faktiskt ett liv där ute. Lätt att man hamnar i en bubbla här och ser allt svart eller vitt när man går här. Men det är det utanför detta som jag kämpar för. Det som kan kännas lite långt bort ibland. 

 

Man får väl försöka..

 

Måltid för måltid. Timma för timma. 

Det är så man får tänka. Måendet kan förändras snabbt. Upp och ned. 

 

Fredagsmeditation avklarad. Om koncentrationen fanns? Nah. Koncentrationsnivån räcker inte längre än till barnkorsord. Det är där nivån ligger. Men det är alltid något.

 

Hoppas ni har några fina fredagsplaner. Här ska det hyras film. Hoppas ni får en bra dag. Kram. 

 

 

Försöker alltid att utgå från mig själv, men det är tufft ibland....
Matdagbok skrev vi Järvinen hade ett behov av det, var mer om känslor, tankar mm som kom över oss. Boken läste min samtalsperson sedan och så plockade hon ibland upp tankar och så. Var som en ventil för mig... Att få skriva har ofta hjälpt mig, verkar ju göra det för dig också så därav tipset :).
Som du skrev ta nu timme för timme, måltid för måltid. När det blir tufft tänk då att detta är bara en måltid av alla över 1000 på ett år!
Kramar

Åh så underbart att du har så många där hemma som bryr sig om dig!! Det kommer vara såå värt det att komma hem igen, som en förhoppningsvis friskare Cecilia som har en helt annan syn på livet.
Du är värd allt det bästa! kram på dig <3

Underbara blommor! Har du lärt känna någon på avdelnigen? *Nyfiken*