Femte Juni.
Hoppas du får en finfin helg nu innan du åker. Som du skriver, det är inte för evigt utan bara en kortare period av ditt liv du ska spendera i Varberg. Sen kommer du (med den rätta viljan!) kunna uppleva många somrar som frisk och fri, istället för ännu en sjuk sommar i år (och kanske året därpå, och året därpå?) Stort lycka till på Capio fina du!
Du får försöka tänka på alla möjligheter som kommer att komma när du har varit på behandlingen. Möjligheter för både dig och din kropp, och som tur är så vet du ju inte vilka möjligheter det blir så att oroa sig innan är ju lite onödigt. Men jag förstår dig!! Är helt säker på att det blir bra ändå! :-)
Tänkte skicka det där receptet till dig, den där kakan du vet som jag bakade?! Så din mailadress skulle sitta fint, haha :)
Vi har mycket gemensamt Cecilia- det märker jag när jag läser din blogg. Det där med att oroa sig- jag är expert. Jag oroar mig för allt och lite till. Men vet du - det gör bara livet svårare. det tog mig 16 år att inse. Men man måste försöka släppa alla tankar på det som varit och det som komma skall. Det enda man har egentligen är här och nu. Den här stunden, denna timme. Mitt tips till dig är ett låna en bra bok i Mindullness. Flummigt? Det tyckte jag också från början- men förra sommaren gav jag det en ärlig chans och den sommaren var också den mest njutningsfulla och positiva i mitt liv- trots att jag inte gjorde något särskilt- mer än att ta en dag i taget och fokusera på nuet. Det är sjukt svårt men så viktigt. Mndullness från Början av Charlotte Mandrup gillar jag http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172411546.
Förstår att du går igenom mycket tankar och känslor nu. Och så måste det ju få vara. Men ditt beslut är helt rätt. Den tid du investerar nu kommer leda till att du kan leva livet fullt ut sedan. Det kommer fler sommrar. Och sommaren försvinner ju inte bara för att du är i behandling. Den kommer bara se lite annorlunda ut. Du är stark och du fixar detta!! Kram <3
Förstår att det är många tankar i ditt huvud just nu. Jag vet att det inte är lätt, men försök att släppa på kontrollen för en tid. Du behöver det här! Du är värd att leva ett liv utan hjärnspöken och med en frisk kropp. Jag önskar dig all lycka och hoppas innerligt att du tar vara på den här tiden. Kram!
Vet du vad som är det ironiska i det du skriver även om det inte känns så nu så kommer du om bara några veckor vara förvandlas till en helt ny människa med nya friska friare tankar. Lovar dig det. Och då kommer du titta tillbaka på detta utan att kunna ens identifiera dig med denna oro du känner för att leva och njuta kommer vara så självklart. Puss