Lite matsnack sådär.

Jag jobbade på rätt bra hemma. Tillräckligt för att hålla igång kroppen. 

Men mer än så var det tydligen inte. 

 

Det jag trodde var tillräckligt för att ta mig uppåt var i själva verket en bråkdel av det som behövdes. Till och med en bråkdel av det som behövs för att endast leva. Kroppen kräver så mycket mer än många vågar tro. Även jag. Har redan, efter ett ynka litet dygn, insett hur mycket man faktiskt kan fylla magen med utan att det händer något! Den där "gränsen" som har funnits i mitt bakhuvud på hemmaplan har överskridits med bravuuuu ska jag säga er. 

 

Upplägget här (som ni kanske redan vet) går ut på att man först ska bli trygg med maten. Det är först lite senare, när vikten har blivit stabil, som man börjar jobba på viktuppgången med hjälp av de där förtjusande näringsdryckerna. Ni vet nog vad jag tycker om Nd´s vid det här laget. Men trots det så tycker jag ändå om det upplägget. Det får en säker i maten och man vet vad ens kropp behöver för att vara viktstabil. Vilket kan vara rätt bra när man så småningom slutar med de där näringsdryckerna. 

 

Ska det vara gröt så ska det vara min gröt. Med salt. 

 

Mat, vila, sittid, mat, sittid, mat... Börjar redan bli rastlös för tusan! Och nog för att jag inte ätit så många måltider här ännu, men det verkar som om maten överlag är god och bra. Hederlig husmanskost. Mycket variation. Frukosten blev dock osaltad gröt + allt det där andra, förstås. Mat som mat. Tugga, svälj. Så man får tänka när det inte riktigt faller en i smaken.

Lunchen blev köttfärslimpa, potatis, lingon + gräddsås. Middagen bestod av kyckling med ännu gräddigare sås och quinoa. 

 

Forsätter med halva portioner några dagar till. Känns bra. Men sen är det bara att tuta och köra. Att vänta gör inte saken lättare. Snarare tvärtom. 

 

Nu slår klockan kvällsmat. Kram.

Men GUD vad du är klok! Det kommer såklart inte alltid vara gröna skogar men om du fortsätter med denna inställning så är du snart inte långt från friheten!

åh, det är inte lätt.. jag vet precis hur du mår just nu, eller jag kan iallafall ana. allt är helt nytt, men det är nog det som krävs. varje dag du låter äckelsjukdomen trycka dig tillbaka är en mindre dag i total frihet senare. hoppas det du skriver är samma saker du känner, för motivationen behövs. you can do it. kram.

Stor, stor kram vännen, du är stark, modig och BRA!