Vanesak

Lite tårar, massa god mat, lite shopping och ryggvärk. En rätt bra dag helt enkelt. Tog tåget ner vid lunchtid och startade med en gólunch i ett soligt Göteborg. Låter jag som en ensamvarg om jag säger att jag tycker att det är mysigt att äta på egen hand? Att bara sitta och titta på förbipasserandefolk genom fönstret och bara vara med mig själv för en stund. Tycker att det är rätt mysigt. :) 

 

Idag på mötet sa jag att jag ibland kunde känna mig frisk. Som om jag kunde sluta med Kbt´n och fortsätta med ett normalt liv, så som jag lever idag. Men ju mer vi pratade desto mer insåg jag att så kanske inte riktigt fallet är. Tvångsritualer, styrd av tider, tvåsiffrig undervikt, onormalt psyke..osv. Ja, ni hajjar. Jag tror jag ser mig själv som lite friskare än vad jag kanske är ibland. Klarar av mycket, men inte så mycket som jag kanske tror. Men vet ni vad det kallas? Vanesak. Detta är min vardag och det jag gör, görs ibland omedvetet – utan eftertanke. Det sker per automatik. 

 

Det är så viktigt att bryta i tid. Att fortsätta när det känns svårt och att inte hamna på samma ställe för länge. (Om det inte är på ett bra ställe, vill säga). Och hädanefter ska tankarna vid varje måltid lyda; Jag-ska-upp-i-vikt. Inga jävla fjanterier om att det skulle bli för mycket. Jag-ska-ändå-upp-i-vikt. Njut, ät och ät lite till med andra ord. På senare tid har det vart många tankefällor som har satt krokben vid måltiderna. No more. 

 

 

Nya utmaningar är uppsatta och den här gången ska de verkligen utföras. Nu ska snart äta mellis och ha en lugn kväll här hemma. Hoppas er dag vart fin. Kram!

Det finns bara ett sätt, det som gjorde att jag lyckades vända tillslut . Det faktum att jag började agera! Det räcker inte med tanken. Man måste göra det, våga på riktigt bryta allt. Börja med en nd om det känns sjukt jobbigt med mer mat. Det kommer göra att du tänker mycket klarare och friskare. Mitakeldryck! Seriöst gör det som skrämmer dig näst mest (antar det som skrämmer dig mest är att fastna här för alltid).

Kram

Måste säga att jag ser det som ett friskhetstecken att du börjar se dig själv komma tillbaka till "det vanliga jag" ibland! Då kan det ju bara gå frammåt :)

Och äta själv. Jag hatar att äta själv i offentliga sammanhang (typ restaurang om det är för stort, är det litet ställe går det bra) däremot äta själv hemma kan jag verkligen tycka är fridfullt och skönt! :)

Jag har jättesvårt att äta ute själv, känner mig ensam och att alla stirrar på mig (vet ju att det inte är så). Hemma kan jag tycka det är okej, men det är alltid roligare att äta med andra.

Ibland behöver vi nog se oss själva utifrån, jag kan ibland känna att jag stannar upp, är nöjd där jag är. Lika bra egentligen att satsa fullt ut! Har själv myst med sambon insidan med en stor skål glass :).

Kramar

Alla definierar ordet frisk olika och tänk på att det är din egen definition du måste gå efter. Du verkar trots allt så pass förståndig och insatt i dig själv att du själv vet vad du måste jobba med och när du till slut är i mål. Det handlar inte om att lyckas fylla de friska kriterierna från anorexian, utan det är dina egna förväntningar du ska leva upp till.
Tänk så långt du redan kommit fina du! Kram

Vad har du för tvångsritualer i nuläget?

Hur gick det där restaurang besöket förresten? :)

Bra tänkt, du vet vad du ska göra! Nu är det bara att GÖRA så också... :)