När man inte orkar, då drömmer man.

Då drömmer man sig bort till platser och minnen som får en att känna sig varm och full av längtan.

Och vips, så mår man lite bättre igen. 

 

En timma är alltid en timma och en vecka är alltid en vecka. Ändå är det konstigt att en vecka ibland kan kännas som två och en timma som tio. Allt beror på hur man har det, vart man är och vad man gör.

En vecka här hemma susar förbi på ett knyck. Dagarna är samma och går inte att skilja på. Men en vecka utomlands känns lång. Nya intryck varje dag och man kan hålla isär dagarna vilket resulterar till att de känns längre.

 

Men när man väntar på något. Antingen något viktigt eller roligt så känns dagarna plötsligt som en evighet..