Sweet Drops.
Jg är helt klart för! Så länge det inte finns svart på vitt att något är farligt, så kan jag äta det. Se bara på cola light som är lite av en kärlek, den är inte fylld med nyttigheter eller så, men det finns inte heller helt klart att det är farligt. Så allt som inte är dåligt för koppen kan man ju lika gärna köpa! Hahah! ;)
Jo ja alltså, det var så jag menade!! Att det lixom inte finns svart på vitt att det är farligt, därför är det bara att köra på! Och jag är likadan själv, cola lighten är en viktig del i kosten! Haha :-)
Själv gillar jag sukrin strö så tummen upp!
Gillar när maten smakar mat och resten får godiset stå för
Keso, gröt, pannkakor osv :)
Hej C!
Du vill gå upp i vikt och du vill äta naturligt. Varför inte smaksätta din mat med sirap, socker eller honung och kakao? Minst lika naturligt som steviadroppar och åtminstone lite mer kalorier. Ju snabbare du gör förändringarna desto kortare blir de jobbiga perioderna.
Låt inte livet stå still för länge! Går också i kbt, för utbrändhet, och även om det inte är samma problematik som du står inför så vet jag hur fast man är i det trygga och hur man håller stenhårt i det.. Förändringarna gör ont länge men till slut så kommer man över tröskeln samtidigt som man tar sig an nya.
Ös på med jordnötssmör, sötning med kalorier och andra naturliga grejer som inte tar så mycket plats. För vad kan hända? Du måste bli dödsmätt i början för att vänja in mer mat och du måste äta mer mat för att gå upp i vikt. Fast först måste du ju bestämma dig för att gå upp.
Personligen tror jag att det handlar om att man klänger sig fast vid det trygga för att man är rädd att livet utanför inte ska vara så ultimat som man tänker att det kan vara, och att man väntar in att tiden ska komma då allt klaffar, man vill inte stå där och inte känna sig redo. Men man blir aldrig redo, det är bara att kasta sig ut och det känns ofta förjävligt. Alternativet är att vara fast i sitt lilla träsk och det kan omöjligt göra någon lycklig. På sikt skapar man en ny trygg zon som är mer i enlighet med vad som väntas av en i livet rent praktiskt.
Inte meningen att låta barsk eller något, men blir lite frustrerad. Har läst din blogg sedan i höstas och när jag hittade den så kändes det som att du verkligen var på G, men det känns som att inläggen precis är likadana då som nu. Har du någon gång tänkt på att sluta blogga, sluta läsa om andras framsteg och bakslag och kanske bara stå naken inför det där livet? Bloggen kan ju också bli en väldig trygghet att klänga sig fast vid där det alltid är ok att vrida och vända på allt.
