Sluttramsat.

 
Lite skillnad. 
 
Man märker att man har tagit ett stort kliv framåt när man blir sur på de som fuskar, missköter sig och håller kvar vid sina sjuka beteenden. Sur, istället för att bli triggad
Jag har också vart där. Långt nere i det där mörktet. Det är inte så jag menar. Men jag ser det ändå som ett tecken på att jag har kommit långt när jag kan se det från det perspektivet istället.
 
Livet behöver inte vara mer komplicerat än vad det redan är. Får kalla kårar när jag tänker på hur mina dagar såg ut för ett årsedan. Vilket fängelse och vilken ensam, jäkla själ jag var. Snacka om att vara självupptagen! Har släppt in andra människor på livet på ett sätt som förut hade känts obekvämt. 
Det gör liksom inte om det kommer "vänner ivägen". För istället för att vara ivägen så är det istället där och förgyller mina dagar nu för tiden. Det var bara jag som var ivägen förut – inte dem. Det behöver inte vara på mitt gamla, tråkiga sätt längre. Tar del av allt på ett annat sätt nu! Kunde bara ses vissa tider på dygnet. Och det var på tider som inte rubbade mina rutiner. Trams.
 
Fortsätter att äta regelbundet och fortsätter att hålla mig till det koncept jag nu behöver leva efter. Eller rättare sagt; Som alla mer eller mindre behöver leva efter. Jag kommer alltid behöva mina rutiner – livet ut. Men det på ett sätt som gör att livet styr maten och inte tvärtom. Det går att hitta en balans. Jag lovar. 
 
 
En rätt lång bit kvar innan jag är klar med all denna skiten. Men jag har minsann kommit en bra bit på vägen. Behöver fortfarande träna på en hel del saker. Och även acceptera en del.
Vill ni fråga nåt – fråga!! Brukar svara på det mesta. Nåja, sådant som gynnar både mig och er. Annars så fåre vara! Doing what you like is freedom. Liking what you do is happiness.
 
Kram.
 


Kommentarer
cc

jag undrar lite hur upplägget på behandlingen du var på såg ut, och sen lite om hur du ser på dig själv nu. Vad du tycker är svårast och hur du väljer att jobba vidare med det. Om du tror att du skulle kunna falla tillbaka eller om du känner att du kommer att klara dig ur skiten, till slut i alla fall. Om du äter allt eller om du väljer bort saker... ja det blev ju många frågor i samma, men du väljer ju som sagt själv vad du vill/inte vill svara på. :)

2013-11-11 @ 20:37:54
Anonym

Åh så himla fantastiskt att läsa, precis vad jag behövde! Är ungefär precis där du beskriver att du var för ett år sedan och ska nu ta emot hjälp för att bli frisk på riktigt men är såklart superrädd/skeptisk/"inte redo"..osv. Så himla skönt att läsa att det faktiskt BLIR BÄTTRE!

Svar: Tro mig. Det blir verkligen BÄTTRE!! Håll fast och tro på det :) Kram!
Cecilia

2013-11-11 @ 21:23:18
Anonym

Grym är du!!! Hur trivs du i kroppen nu? Så jäkla fin och levande nu! Fortsätt så :)

Svar: Tack Jen!! :) Hmm.. sådär måste jag erkänna. Acceptans är något jag behöver jobba vidare på. :) Tycker du? TACK. Hur mår du tjejen? Kram :)
Cecilia

2013-11-11 @ 22:03:48
URL: http://jenniferevelina.blogg.se
Anonym

Du skrev att du inte blir triggad av människor som har sjuka beteende utan bara sur, är det människor i Varberg då? Eller har du många vänner som också är sjuka i en ätstörning s du kommit längre än då?

Du är bra!!!! Kramar :)

2013-11-11 @ 22:10:37
Dedde

Du är så fin och bra, helt enkelt bäst!! :D

Svar: Så go du är!! tack :))
Cecilia

2013-11-11 @ 23:44:54
URL: http://deds.blogg.se

Jag är mest besviken...
Har gått upp 10kg nu under 2013 och har några kilon kvar, jag mår som en drottning så sett men under sommaren här, som jag har arbetat 8 tim om dagen med en annan människa (vi e två lastbilarschaufförer, tömmer sopor tillsammans) så har jag märkt att alla e så förbannat olika. Vissa äter ingenting alls, vissa äter frukost vid 11... vissa vid 04.00 innan jobbet, vissa riktiga måltider, vissa bara 4 smörgåsar under hela dagen... blabla. Vad fan e ens normalt? vi får ju lära oss, att man ska äta regelbunder, lagom, mellanmål, lagad mat osv......

Svar: Alla är verkligen olika. Tänk på dig själv och strunta i de andra :)
Cecilia

2013-11-12 @ 05:37:04
Hanna

Det är verkligen himla kul att följa din resa. För den inspirerar mer än något annat!

Svar: Så glad jag blir!! Tack snälla. Hoppas du mår bra. :)
Cecilia

2013-11-12 @ 10:12:40
Josephine

Hej! Jag har en liten fråga :). Jag undrar vad du tycker har varit det svåraste och jobbigaste förändringen (som har med beteende/kroppen/mat) att göra och hur du har tacklat det hindret? Och vad du har lärt dig från det?

Du blir verkligen vackrare för varje dag. Tänk vad fin du kommer att bli vid kampens slut!!

2013-11-12 @ 10:18:41
Jen

Förstår, det kommer. Har själv svårt för det ibland men ändå inte normalviktig någonstans. Äh strunt samma om det nu.. klart som tusan att jag gör! Du är ett wow exempel på att man ska aldrig säga aldrig eller döma för tidigt, visste att du hade det i dig. Tog ett bra tag för mig med, fortfarande mycket kvar men jag tror att man tillslut kommer dit man vill om man har ett sunt tänk, kloka tankar och ett klart mål med sig. Tar kanske lite tid bara. Allt är okej. Och ja jag mår underbart!! Kram :)

Svar: Ja, det gick ett litet tag innan jag vågade ta tag i det bara. En tidsfråga. Även jag visste att jag skulle ta tag i det fullt nån gång. Och så rätt jag hade! :) Nu när jag är lite piggare osv tycker jag allt att vi får ta och ses nån gång över en fika/lunch? :) Hade vart kul!! Kram :)
Cecilia

2013-11-13 @ 14:22:01
URL: http://jenniferevelina.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0