Efter en skörd i trädgården på smultron/vinbär, diskning, lite tvätt, brödbak och packning så sitter jag äntligen i soffan med min älskade kvällsmat. Och jösses hörni. Idag är min kvällsmat inte att leka med. Så-jävla-gott. För hur klingar nybakade frallor, vaniljyoghurt med nötter, smultron, vinbär och melon i era öron? Rätt bra tror jag. Och om det inte gjorde det så kan jag lova att det klingade grymt bra för mina smaklökar. 

 

Ännu en gång har jag fått bevisat för mig att jag vågar mer när jag äter själv. Provar på nya saker utökar, släpper lite på kontrollen och äter den mängd min kropp verkligen vill ha. Jag undrar egentligen varför det är så? Jag menar, det är ju när jag är själv som jag verkligen är mig själv. Och eftersom jag äter bättre när jag är själv – jömfört när jag äter med andra så borde det väl betyda något?! 

Jag vet inte vad jag försöker få fram här. Men på något sätt så påverkas jag tydligen av människorna runt omkring mig. Och ofta till det negativa. Behöver jag lugn och ro? Skäms jag? 
Det är inte det att jag äter dåligt när jag är med andra, absolut inte. Men jag märker att jag vågar ännu mer när jag äter själv. Helknas. 

 

Som sagt, vet inte vad jag försöker få fram. Något jag vet är att jag är mätt och belåten och att jag nu ska fortsätta med att göra absolut ingenting. Underbart. Puss!