Går av på mitten

Två kliv framåt och ett kliv bakåt. Och så håller det på, i både i kropp och knopp. Fast något som bara tycks ta kliv bakåt är min ork i kroppen. Ibland känns det som att mina ben inte orkar bära upp mig längre. Som att de ska gå av på mitten. Samma sak gäller mina armar. När jag ska bära tunga saker på tex jobbet så händer det allt för ofta att krafterna försvinner och sakerna åker ner på golvet istället. "Förlåt, men jag har inga muskler...", eller vad tusan ska man säga?

Huvudet tycks också ta allt för många kliv bakåt. Inte motivationsmässigt – bara orkesmässigt. Kan komma på mig själv sitta och stirra ut i tomma intet. Kan även komma på mig själv att vara någon heeeelt annan stans när folk pratar med mig. Sitter inlåst i mina egna tankar.

Jag längtar efter att få bygga upp stark kropp som orkar med vardagen – en kropp som inte bara längtar efter att få sitta i soffan hela dagarna. Ändå gör jag alla vardagliga saker, trots att jag inte riktigt orkar. Försöker att leva ett så normalt liv som möjligt mitt upp i detta kaoset. Samtidigt som det blir många stillasittandes timmar om dagarna så blir det även en hel del aktiva timmar as well. Bär matkassar, går på stan, jobbar, lagar mat, städar huset och ja.. allt sånt där som vanliga personer gör utan att känna sig överansträngda. Men efter en tur på stan eller en runda i mataffären så skriker min kropp efter vila. Men vad ska jag göra då? Jag vill fortsätta leva en "normal" vardag, annars blir jag så förbannat rastlös.

Ja, det jag ville få fram var nog egentligen bara att jag saknar den energin i kroppen jag en gång hade – och såsmåningom kommer återfå. Men just nu så känns det som att den aldrig kommer att hitta tillbaka till mig.

Dagens lunch - Tacoooss

Ihopp om att återfinna energin så ska jag ladda kroppen med tacos till lunch. Och om energin inte återkommer efter lunchen så får jag äta resterna till kvällsmat och hoppas att den återkommer då. Haha. Och annars - ja, då drar jag täcket över huvudet och går och lägger mig, i en vecka – minst. 

Åh, tacos! ge mig <3

vad jobbar du med? kanske du borde öka i med maten ytterligare för att få kraft!



Kram du klara detta!

Önskar ja hade några kloka råd, men kan bara säga att ge inte upp! Det är tungt o tar tid, men vi vet båda två att det kommer vara värt det! Har du någon aning om Vad rastlösheten kommer ifrån? Kanske är den något du behöver lära dig att stå ut med, och inte fortsätta att "springa ifrån" dig själv? Din kropp behöver vilan fastän rastlösheten är total! Hur går det med stickningen? Kan du sitta ner o sticka? Kanske varva någon vän eller mor din i stickningen så kan ni ha "stick-unta"? Även om man lever ett "normalt" liv, gör sysslor som alla människor gör, så ingår det nog oxå att kunna ha dagar då man faktiskt inte gör någonting! Sen är de olika från individ till individ hur man hanterar den där "tråkiga" tiden, men den där jäkla rastlösheten är inte så farlig som den verkar, den känns överjävlig och outhärdig, men även normala, friska, pigga människor har tomma dagar.



Vad jag svamlar, vad ja försöker få fram är att en utmaning (bland alla andra), kanske kan va att våga vara rastlös, vad händer och varför? Rastlösheten stressar och tillåter inte kroppen att vila ordentligt, och vila är en viktig ingrediens, de är inte helt fel att säga att man behöver "vila sig i form".



Ursäkta om de är rörigt, hoppas du förstår lite hur ja tänker?!

Va rädd om dig!

Sv Nettan: Jag jobbar i ett gatukök! :)