Tårar och skratt
Har vart ett känslomonster idag. Allt har på något sätt blommat upp till ytan. Har jag inte fått vätskebrist pga av magproblem samt dåligt intag av vätska, så har jag nog fått det pga av tårar. Det har vart mycket av den varan! Blir så vek och svag när jag är sjuk så ni anar inte. Haha. Skrattar och gråter om vartannat då jag känner mig så löjlig. Men ibland får man släppa lös och bara låta känslorna flöda. Det är nödvändigt!
I början av dagen mådde både jag och magen rätt bra. Men det var då det. Magen klarade inte av lika mycket mat som behövdes för att stilla min hunger som då fanns. Lyssnade lite mycket på hungern och åt mer än min stackars mage klarade av helt enkelt. Resultat; Haha, ja ni förstår nog själva. Låg på rummet de följande timmarna och vred mig av magsmärtor. Och (tyvärr) har jag vart tvungen att lyssna på magen resten av dagen. Men what to do. Magsmärtor är inge skoj, alls!
Dagens lunch / En okej pigg tjej
Och som ni ser så var vi lite optimistiska, pappa och jag, gällande storlek på lunchen. Åtta jäkla rätter till två personer, varav en halvt magsjuk. Men det var lugnt, för hela lunchen blev inte mycket dyrare än en meny på Donken ;)
Som jag sa så har det blommat upp mycket känslor idag. Lyckokänslor blandat med mindre lyckokänslor. Har även fått ett besked hemifrån Sverige som gjorde dagen lite bättre mitt i alla tårar. Och nu, efter den här resan så kommer det där beskedet faktiskt gynna mig. Har fått upp ögonen på nytt nu. Denna resan har fått mig att inse vad en stor del av livet går ut på. Nämligen allt annat än tvångsmässiga beteenden, beslutsångest och inrutade mönster. Detta var på något sätt vad som behövdes för att få mig ta det där musklivet över tröskeln. Och på riktigt den här gången! Är trött på mina tvångsrutiner hemma i Sverige. Men nu är den bubblan spräckt och väl hemma igen så ska jag inte tillåta mig själv att krypa in i den trygga bubblan igen.
Det kan hända att detta blir ett av de sista inläggen innan jag är i Sverige. Resan hemåt börjar som sagt redan i morgon bitti. Och om det blir så – Puss & Kram gånger tio. Ha det så bra tills vi hörs nästa gång åtminstånde. PUSS
Kommentarer
Ida
Du har så rätt, ibland måste man tillåta sig att bara låta känslorna få komma, gråta om det behövs, skrika om man behöver det o likaväl skratta så man kiknar! Och det allra bästa sällskapet att låta känslorna bubbla ut med är väl ändå nära o kära!!?!!
Va roligt att resan gett dig möjligheter till nya insikter om din egen vardag och om livet i sig. Det sägs ju att man lär så länge man lever :) och va bra att du fått besked hemifrån av det positiva slaget!
Nu hoppas jag att du fått sova en massa timmar o att hemresan går som den ska! Att du är piggare och att du blir piggare o kryare snarast möjligt!
Trevlig hemresa! Kramen på damen
Trackback
