Back on track.

Hej – igen. 

 

Först nu börjar jag bli trött. Har gjort mer saker under dessa två veckorna hemma än vad jag har gjort tillsammans de senaste två åren känns det som. 

Oj, va saker jag har hunnit med! Kanske har vart ett lite för högt tempo. Kan nog vara klokt att komma tillbaka till Varberg och lugna ner allt lite. Prata och fortsätta framåt så att nästa gång jag är hemma bli ännu bättre.

 

Av eller på. 

 

Behöver hitta ett lunk som är ett mellanting. Många mäktar med ett hektiskt tempo. Jag med, men inte mer – just nu. Tåls att tänka på vilken kort tid jag har tagit mig hit på. Några månader på behandlingen är egentligen ingenting. Det är lätt att bli ivrig och känna sig nöjd. Att tänka; "Jag behöver inte åka tillbaka till Capio, det har ju gått helt okej". Men jag säger det igen och jag vågar inte falla på målsnöret. 

 

Blir det inte gjort från gunden så kommer jag aldrig bli kvitt detta. Eller jo, kanske. Men jag kommer alltid att vara känslig för att trilla dit onödigt snabbt igen. Och jag ska aldrig tillbaka dit där jag var för bara ett halv årsedan. En tid med ständig, oro, ångest, självhat, grubbel och dividerande. På riktigt; A-l-d-r-i-g.

 

Så nu tänker jag åka tillbaka till Varberg. Och det med ny kraft och ny motivaion. Men dessa två veckor var otroligt nödvändiga. Klokt beslut trots allt! Precis som jag trodde. 

 

Tjörn. Fina Tjörn. 

 

Har vart ute på vift hela veckan. Haft det förbannat mysigt! Och det är sådant som får mig att vilja vara fri och leva som jag vill. Bort med allt dumt och in med det som får en att må bra!

 

Jag börjar hitta de sakerna. Och fan vad jag är glad för det. Det är nog inte så komplicerat egentligen. Jag snurrar, vrider och vänder på allt. Överanalyserar. Önödigt, för det behövs egentligen inte. 

 

Åker tillbaka först på måndag. Innan dess ska jag ha myshelg med miss E. <3

Ha en bra helg vänner. Kram!!

Du är så klok! Det är alldeles för många som tagit sig nästan hela vägen fram men blivit för ivriga och sedan fått börja om. Däribland jag.

Fortsätt kämpa du är en enorm motivation och några av de få bra bloggarna som finns i bloggvärlden. Kram.

Känns som att du verkligen börjar gå utanför det säkra och ja, det märks iallafall! :)
Du är lixom så himla bra och är värd det bästa! :) kram

Tillbaka i Varberg nu? Hur känns det?