En liten fråga.

Några små frågor. 
 
Hej! Jag har en liten fråga :) Jag undrar vad du tycker har varit det svåraste och jobbigaste förändringen (som har med beteende/kroppen/mat) att göra och hur du har tacklat det hindret? Och vad du har lärt dig från det? 
 
Jobbigast? Hmm. Alltså en del saker som har vart jobbiga är fortfarande jobbiga. Ovant, skrämmande och främmande. Men en del förändringar har vart skrämmande, men är inte längre ett så stort hinder som det tidigare vart. Det jag vant mig vid och det som gör livet lättare att leva är – maten. Och bara att ha med sig hur mycket mat man ska (bör?) äta gör det lättare för mig att leva ett spontant liv.
 
Man har mer spelrum nu. Är inte fast vid si och så många måltider per dag och är inte fast vid tidpunkter hit och dit. Och bara det gör att dagarna kan bli mer spontana.
Jag får i mig det jag ska men det kan vara på helt olika tider. Regelbundet, men ändå inte. Spontant, fast med rutiner. Alla mår bra av rutiner. Men en minut, en halvtimma eller en timma hit och dit spelar ingen roll längre. Och bara det gör mig fri. 
 
 
Beteenden? Ju närmre friskheten jag kommer desto färre blir även alla dessa säkerhetsbeteenden, tvångsmässigheten osv osv. Inte heller det spelar så stor roll längre. I och med att gamla vanor (ovanor) har brutits så har även sjuka beteenden brutits. De har annars gått hand i hand. 
 
Något som fortfarande gnager? Ja, hela tiden. Försöker acceptera min "nya" kropp. Jag jobbar på det. Även det är ovant och rätt främmande. Men jag ger det tid. Det kommer ta tid. Inte så konstigt egentligen. 
 
Det var det, det! Kram till er. 
 


Kommentarer
Hanna

Då slänger jag också in en liten fråga! :) Har du haft några särskilda livsmedel/livsmedelgrupper etc som känts extra extra svåra? Själv märkte jag när jag började äta mer av fear-foods (eller ja, i behandling blir det ju allt på en gång i princip) så kunde det vara så otippade saker som kändes mycket svårare än andra saker som kändes otippat lätta. Är du med på hur jag menar? :) Tex var frukt en av de allra allra sista sakerna jag slutade få stark ångest av, och då menar jag av ALLT. Otippat och ologiskt! :)

Svar: Slängde precis upp ett inlägg om det. Kram!
Cecilia

2013-11-13 @ 14:56:05


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

VägenUpp

Följ med mig på min resa upp! En resa som innebär att jag ska få friskare tankar, en mer hälsosam vikt och finna livsglädjen igen!

RSS 2.0