Duktigt va?

Duktighetssyndromet.

 

Förlitar mig för mycket på att andra har rätt. Gällande mycket i allafall.

Det är nog därför jag ofta "bara gör" utan att tänka efter. 

 

De kan sin gej här. De är experter. Däför gör jag (oftast) det jag blir tillsagd. Jag menar, jag vill ju bli frisk och de har verktygen för att hjälpa mig. Jag gör, för att jag ändå måste!

I skolan. De är lärare. De säger att man ska kunna ditten och datten. Och just därför slet jag tills jag nådde dit man "skulle komma". Jag menar, det var ju det man skulle för att vara "bra?" En lärare kan ju inte ha fel. (Eller?)

 

Jag slet ut min kropp men ljög för andra för att verka duktig. Och för att vara duktig enligt både mig och andra så var lögnerna tvugna att ploppa upp. Jag menar, jag ville ju inte göra de andra besvikna med mitt farliga och tvångsmässiga beteende. Så för att lugna alla, både mig och andra, så kom lögnerna fram. 

 

Och där kommer det dåliga samvetet in. Lögner. Vad är viktigast? Att vara duktig enligt sig själv eller för andra? Vet inte vad jag vill få fram. Egentligen vill jag bara säga att jag spyr på att vara duktig.

Men samtidigt. Varför göra fel när man kan göra rätt? Låter så enkelt för mig. 

 

 

Förstår att ni inte hajjar vad jag snackar om. Inte jag heller! Har kaos i hjärnan idag. En konstig dag att flytta på då det knappt vart nån personal runt mig. Därför har det heller inte gått hundra. Men hey, det är inte konstigt. Men jag tänker fortsätta att vara "duktig". Även om det kanske anes fel ibland?! Men enligt vem då? 

 

Nej, sömnbrist i hjärnan. Kvällsfika och idol väntar snart. Kram!

 

 

 

 

Jag förstår hur du tänker, eller jag tror jag förstår, för jag känner likadant på ett sätt. Jag har oftast gjort "vad jag ska" varit "duktig" och gjort det som andra sagt till mig, just för att jag vill vara duktig, känner att jag måste. Då ploppar lögner lätt upp för att på något sätt för att matcha att man gör. Även om det inte är hundra och även om man mår dåligt, tänker fel och har tvångsmessiga beteenden, så säger man inte det alltid, det kommer lögn på lögn, så enkelt, av sig självt! Eftersom man är just "en duktig tjej" och gör som man blir tillsagd oftast (fast ändå inte i alla fall när andra är med) så tror de även på en, de tror att man är just duktig hela tiden, även om i alla fall jag ibland känner att man vill att DE ska se!! Att DE ska se vad som inte är hundra och att allt inte är så bra som det verkar. Det dåliga samvetet kommer när man inte är ärlig, det är ett tecken på att man innerst inne vill bli frisk!!!

Jag tror det gäller att vara ärlig mot sig själv och andra. Du går i behandling för att du vill bli frisk, självklart vill personalen/lärarna att du ska bli frisk och fri, men du gör det för din skull! Så därför är det bara dig själv du lurar genom att ljuga eller inte berätta hela sanningen. Oftas känns det bra att berätta sanningen, att få prata ut om allt jobbigt.

Massa styrkekramar till dig!!

men att vara duktig på att sköta maten själv, tar dig iaf dit du vill :)

Lycka till Cecilia, allt kommer att gå bättre. Början är alttid de svåraste. Så nu bara RAKT FRAMÅT!!!! <3

Du klarar det vännen! <3

Du klarar det vännen! <3

Oj oj, det är svårt det där med duktighetssyndrom. Man får bara öva och öva och inte vara för hård mot sig själv, tror jag.

Det får vara kaos i hjärnan ibland! Kan bli så :)
Det kan också vara bra att liksom.. lita på andra att de har rätt. Ätstörningen kan faktiskt lyckas lura en själv att TRO att man gör rätt, när det man gör inte är det bästa direkt för en själv...
Ha en trevlig vecka :D