Helt fri?

Friskhet. 

Kommer det naturligt? Kommer jag någonsin få känna mig helt fri igen? För ett årsedan satt jag här med en normal vikt, men tankarna på mat fanns fortfarande där, varje dag. Anser inte att jag var 100% frisk då heller, trots att det såg så ut – på utsidan. Är när det när man har nåt en normalvikt eller när tankarna på mat inte längre finns där som man kan klassa sig själv som "frisk"? Och är det normalt att få ångest efter vissa måltider, trots att man är frisk – eller är man fortfarande fast då? 

 

Innebär friskhet verkligen noll tankar på mat, kropp och allt det där? Friska människor kan väl också få ångest över något de stoppat i sig ibland, är det inte så ? Jag undrar lixom när jag kan slappna av sluta kämpa mot det friska. Låter jätteskumt, och jag kan inte riktigt förklara vad jag menar.

Men när man under flera år alltid har tänkt på mat, träning osv så är det lätt att man tror att det är normalt, och att man har de tankarna även när man är frisk. Men det kanske inte ska behöva vara så? 

 

Jag vet hur det är att ha en normalvikt, men jag minns inte riktigt hur det känns att ha en normalvikt och dessutom vara fri från alla tankar. Och det är det som skrämmer mig. Ska jag sluta kämpa när jag har nåt min målvikt, trots att inte alla tankar är ur vägen? Och de där tankarna som fortfarande finns kvar kanske är helt normala? (Trots att de är lite sjuka, men alla kanske tänker dem?).

 

Fysatan. Ni hör ju själa hur bubbliga mina känslor är. Tänker för mycket. Men det kanske är normalt? För jag minns ju för tusan inte hur man tänker när man är frisk längre...

 

 

Hade behövt en sommaräng att filosofera på...

 

 

Äter du efter något speciellt mat schema just nu?

Okej! Förstår att det på någotvis kan vara lite skönt ibland. Känns som att jag stirrar mig blind på mitt schema.
Har du kakao i din yoghurt till frukosten? Eller vad är det du har?

Jag tror man får utgå från sig själv, det liv man levt/lever och de erfarenheter och resurser man besitter. Vi har alla olika förutsättningar och fungerar alla olika, är mer och mindre sårbara till olika saker i livet, du och jag när det kommer till mat och så vidare, andra kring tex alkohol, träning, socialt osv. Flera saker påverkar oss och det är inte så enkelt att det bara är en sak. Allt är inte kontrollerbart, sker inte avsiktligt men många tror ju gärna att de som går ner i vikt gör det pga önskan. Men inte är väl de mer konstigt än att gå upp eller andra saker? Det frustrerar mig! Bara för att våra problem syns mer så är inte vi mer dumma eller önskar att se ut som vi gör. Bara saker i livet som tenderar att påverka oss, på ett sätt att aptiten minskar och stressen ökar och det påverkar vikten precis som andra mer tröst äter sig upp. För att vi mår dåligt kring saker i livet dom inte alls behöver handla om mat, tex människor i vår omgivning som kanske sårar oss, tufft på jobbet, att man inte trivs med livet osv.


Man får nog utgå från sig själv och leva så friskt som man själv kan, rent fysiskt men också mentalt. Ett sätt som gör att det blir mer hantverkare och fungerar i längden på ett mer kontrollerbart sätt. Att man kan hantera ångest osv bättre och inte falla så hårt, för svackor kommer ju uppstå i livet vare sig man vill eller ej. Sen får man ta det i den takt man klarar av en del klarar snabbare takt andra mer långsamt men bäst att göra det på ett sätt som fungerar i längden så man mår okej men ändå kommer framåt och så att man inte faller igen. Sålänge man inte är en medicinskt farligt läge vill säga. Då behöver man ta sig ur det snabbt och sen ta det i en takt som passar.

Men svårt att jämföra sig med någon som aldrig gått i genom detta. Sen avtar det säkerligen mer med åren :) annat blir mer viktigt och man finner "mer betydelsefuölhet" i annat. Vi lever ju i en rätt skruvad värld liksom..

Kraaaaam

Jag tror man kan kalla sig frisk även om man har lite jobbiga tankar eter en måltid. Men inte om man har det varje dag. Men om man kanske mår dåligt över det nån gång i månaden så är det ju inte så farligt. Vikten säger ju som sagt inte heller hela sanningen om hur man mår... Jag minns år 2011, när jag vägde nåra kg mer än nu. Och jag minns att det endast var några enstaka gånger de året som jag vågade mig på att äta middag någon annanstans en hemma. Jag åt ALDRIG emellan måltiderna, åt heller aldrig mellanmål, endast frukost lunch, middag, kvällsfika. Dock åt jag ganska stora portioner.