Jämförelse

Godmorgon hörni!

 

Sitter och äter min vanliga frulle framför teven. Känns skönt att vara på hemmaplan igen. Somnade tidigt igår kväll, men innan jag somnade låg jag och funderade på resan och vad jag har lärt mig. 

Jag tycker faktiskt att jag har rätt bra koll på vad som är en normalportion eller inte. Men att äta på restaurang två gånger om dagen i en vecka och att dessutom prova nya saker kan stöka till det gällande mängdena. Min tanke när jag åkte iväg var att jag skulle "äta som de andra". Normala, friska tjejer måste väl ändå äta en normalportion, tänkte jag. 

 

Men jag insåg redan efter första dagen att min taktik inte skulle fungera i längden. För vi kunde sitta där, med samma maträtter framför oss när den ena efter den andra utbrister "Åååh vad jag är määätt" bara efter några tuggor. Men jag.. ja, min mage var då inte full på långa vägar – trots att jag redan hade ätit mer än dem. (Vid den måltiden åtminstånde)

 

Till en början tänkte jag nog på samma sätt som många andra hade gjort i de situationerna. Jag jämförde mig och kände mig glupsk när jag fortsatte att äta upp min mat, när alla andra hade lagt ner besticken för längesedan då de var proppmätta. "Hur kan de vara mätta när min mage fortfarande kurrar?", tänkte jag många gånger.

 

Och svaret på den frågan förstod jag redan nästa dag.

 

Skillnaden mellan "mig" och "dom" är att de vågar småäta mellan måltiderna. De behöver inga fasta måltider och speciella mängder. För dem är det helt naturligt att ibland äta större lunch för att sedan behöva en lättare middag.  Det var heller inga problem för dem att ibland möla i sig en och annan chipspåse innan lunchen och då är det ju faktiskt inte så konstigt att de inte är lika hungriga som mig när vi väl ska äta. 

Men jag är inte riktigt där än så att jag kan mixtra med mängder osv. Jag håller mig gärna till "mina" mängder för att vara säker på att det blir rätt. Och vet jag att jag ska äta lunch om en timma så väntar jag tills jag ska äta och äter inte mig mätt tjugo minuter innan på annat. 

 

Det jag vill komma fram till är väl egentligen bara att man inte ska jämföra sig med andra när det gäller portionsstorlekar. Alla har olika förutsättningar och behöver olika mycket. Jag är glad att jag har insett det nu. Hade det vart för några månader sedan så hade jag slutat äta när mina vänner lade ner besticken. Men istället fortsatte jag att äta upp min mat, trots att ingen annan åt. 

 

Semesterlunch?!

 

Nu ska jag till jobbet och sedan åker jag direkt ut till Tjörn. Hörs ikväll. Puss

 

Bra gjort att äta upp när de andra slutat, det är det jobbigaste. Men precis som du uppmärksammade så smååt de mycket mer. Ibland känns det skönt att förlita sig på sina vanliga rutiner
Låter som du haft en riktigt skön resa :)
Kramar

Exakt, det där är jätteviktigt att komma ihåg! Jag vet inte hur många gånger jag blivit förbannad för att mina föräldrar lägger upp mer mat åt mig än dom tar själv. Och alltid får de påminna om att de ju äter en chokladkaka här, popcorn och chips där och ett glas vin lite nu och då... Man kan alltså inte jämföra en specifik måltid med någon annan, utan måste se till helheten! Grymt att du också inser detta och ser till att äta upp din mat fast de andra inte gör det!! kram <3