Är det söndag så är det!

Sorg samt en och annan tår. Är det söndag så är det? Vill verkligen inte åka hem från stugan. Vet att jag bara kommer må sämre när jag kommer hem. Fast man kommer dock in i "vardagen" rätt snabbt med jobb och rutiner. Men nu när jag vet vad jag har att jämföra med så känns det inte så längre. Haha. Dock kommer jag ha sällskap av bror och pappa hemma hela veckan. Det blir jobb även för dem! Så det är positivt i allafall. :) 

 

Luftade tankarna med hjälp av en fotorunda förut

 

Har haft en väldigt fin förmiddag tillsammans med min syster i allafall. Vi styrde in mot ett litet shoppingställe och brände lite pengar. Det var vi faktiskt värda. Fick med mig en superfin, svart sidenklänning samt två guldhalsband, ett armband och ett par örhängen. Superb! 

Väl hemma igen så vankades det god lunch. Förut så avskydde jag att äta mat tillsammans med folk som jag inte kände så bra. Kände mig iakttagen och fick inte utrymme "för mig själv". Blev lätt störd och tappade matlusten. Men jag har börjat uppskatta lite folk runt middagsbordet. Why? Jo, för det ger inte mina knepiga tvångsbeteenden och mitt udda uppförande vid matbordet lika stort utrymme. Jag tvingas lixom "att bete mig normalt", om ni förstår. Så alla knepiga saker jag har haft för mig genom åren tvingas sakta men säkert bort. 

 

Nu tror ni säkert att jag sitter och grisar och har mig vid bordet eller liknande. Men mina beteenden är väl inte allt för udda – men tillräckligt udda för att de bör försvinna. Så under helgen har jag verkligen fått tänka mig för när jag har ätit, för vi har ju som sagt haft gäster vid varje måltid. Men det har gått så bra så :) 

 

 

Nä, hörni. Nu ska jag köra hem till Alingsås igen. Ska åka förbi mataffären och bunkra upp lite inför veckan också. Hoppas att ni får en skön Söndagskväll. Puss & Kram

Tack fina Cecila! Blir så glad av att höra att det äntligen syns igenom. För jag känner mig rätt lycklig just nu.
Hur mår du?

gött att höra att du haft de trevligt, några roliga planer för veckan?
kram!

Hej, Jag tycker att du skriver så bra o hur du skriver kan jag oxå känna o känna igen. Jag har oxå anorexia sen hur många år tillbaks nu.I över 27 år har jag haft det. Nu är jag 35 år och jag ska bli frisk o fri! Jag bor oxå i Alingsås. Vi har kanske setts hihi..Hoppas att du blir frisk o fri snart.Kram

Hej Cecilia igen, Tack för att du skrev tillbaks. Vem vet vi kanske har setts i stan.Känns alltid skönt o höra när någon skriver Kämpa på!!!Du får oxå Kämpa på!!! Kram Linda