Lördagsmiddag

Salig blandning av folk vid middagsbordet idag. En Italienare, några svenskar, några kineser och en finne (och en katt som lockades av fisklukten). Laddade upp med massa god mat på tallriken och åt upp varenda smula. Dock var jag nästan den enda som länsade tallriken. Kinserna verkar nämligen föredra rostade skalbaggar framför lax ;) De är inte så vana vid svensk mat och sitter mest och petar runt bland potatisarna. (Mer mat till mig. hoho) Och resterande vid bordet hade nyss vart på studentmottagning och fyllt på magarna där.

Då återkommer vi till ännu ett sådant där tillfälle där jag för några månader sedan hade "fegat ur". Då tyckte jag att det kändes dumt att äta mer än de andra runt bordet och åt därför en viss mängd utifrån hur mycket de andra åt. Men hade jag gjort på samma sätt ikväll – ja, då hade jag inte blivit så mätt som jag egentligen hade velat/behövt. Så jag struntade helt enkelt i hur mycket de andra åt och åt så mycket som jag behövde och ville.

Det känns så skönt när man jämför dagssituationen med hur allt såg ut för några månader sedan och inser hur stora framsteg man faktiskt har gjort. Och vet ni vad som är A och O? Att lyssna på kroppens signaler.

Detta var vad kvällen hade att erbjuda i matväg.

(Ja, vi är bra på att variera oss här hemma) haha.

Nu sitter jag i soffan och kollar fotboll, dricker cola och äter nötter. Blev med andra ord inget filmmys med tjejerna ikväll. Får roa mig på egen hand istället. Funkar det med ibland! Ska passa på att lägga mig tidigt ikväll och försöka sova och samla krafter. Men först – efterrätt! 

Sv: Nej, det har jag faktiskt inte! Har du? :D

Maten ser god ut!

Äter du inga kolhydrater till middag? Verkar som du aldrig gör det. Kram

Sv Anonym: Äter kolhydrater till Varje måltid. :) Återigen – jag visar inte bild på ALLT jag äter. Hade gott bröd vid sidan av :)

Hej! Har du läst boken mattillåtet av gisela van der ster? Jag läser den nu (och insåg hur allvarligt mitt tillstånd är).

Sv Anonym: Ja jag har läst den! Den är riktigt bra. Vad i boken var det som fick dig att inse hur allvarligt det faktiskt är?

Hade inte kopplat det i hjärnan än, att det är för att jag ätit för lite som jag inte haft mens på ett och och tappar mängder med hår varje dag. Jag har lurat mig själv ända fram tills nu, när jag läste den. Jag vågar inte börja med smör på macka, det går bara inte. Provade igår och fick ångest efter. Tips? Din blogg är jättebra :)