Blir galen

Vad hände med den här dagen egentligen? Allting tycks vara emot mig. Eller snarare förfölja mig. Allt detta snack om mat går mig så sjukt mycket på nerverna.

Det började i morses när jag läser en artikel på internet där rubriken lyder "Tjock av plast". VA? Vad fan händer. Vadå tjock av plast? "Forskare blir mer och mer medvetna om att vissa kemiska ämnen i till exempel plaster, kläder och konservburkar kan störa din naturliga aptit och få kroppen att bilda fler fettceller". Ni hör ju själv hur det låter? Blir fan galen.

Fortsätter dagen med att träffa vänner och där snackades det om en tjej som precis blivit inlagd på sjukhus pga anorexi. Tankarna började såklart genast att snurra. Samtidigt som folk blir inlagda till höger och vänster så går jag runt här hemma med ett farligt lågt BMI som borde ha inneburit inläggning/vård för längesedan. Och det utan att någon vet om det. Gör jag rätt som tackar nej till vård? Borde jag prata med någon? Hur är mina värden egentligen? Inbillar jag mig eller kommer jag verkligen klara detta på egen hand? Blir helt yr i huvudet.

Fick även kommentaren om att jag såg alldeles för smal ut i de kläderna jag hade på mig idag. Hade på mig mina stora nya p-ö-s-i-g-a jeans, en stor stickad tröja samt en halsduk. Vad fan ska jag ta på mig för att inte få blickar då? Ska jag börja gå runt med sopsäckar? Jag har väl för fan all rätt i världen att ha på mig vad jag vill, oavsett hur smal jag ser ut i det? Jag väljer alltid stora kläder - just för att jag försöker dölja hur jag ser ut. Men det funkar ju tydligen inte! Och så borde det inte ens vara. I morgon ska jag ta på mig mina tightaste byxor. Bara för att!

Kommer ingen vart med detta. Blir alldeles för bubbligt. Dagens fråga till mig själv är i allafall om jag kommer att klara detta på egen hand. Jag börjar bli tveksam. Trots att jag vet att jag är för smal och jag vill gå upp i vikt så tvivlar jag på att jag fixar detta på egen hand. Har ca 20 kilo kvar att gå upp i vikt och samtidigt som jag vill gå upp så skrämmer det mig så sjukt mycket. Tänk om alla mina värden är på botten och min kropp trillar ihop i morgon?

Nu tänker jag sluta att skriva, torka tårarna och gå och dunka huvudet i väggen eller något. Haha. Blir galen! Förlåt för utbrottet.

Sv: Nix, köper det på ett glutenfritt bageri i örebro ;)

Hahah, börjar nästan garva av den där artikeln du läste. Dom hittar på och forskare i så himla massa skit hela tiden, tack gud för att man inte tror på allt som skrivs nu för tiden.

Och om du tvivlar på det sättet du gör så kanske det är dags att tänka om, och våga be om hjälp. Även fast jag absolut inte tvivlar på att du vill bli frisk och kan så kommer det gå tusen gånger fortare med riktig hjälp - tror jag. Och det är inte något fel eller dåligt att våga ta hjälp glöm inte det.



Sv: Det är så svårt att veta vem som tar energi och ger en energi. För den personen jag syftar på också ger mig så mycket energi ena sekunden och sen pannkaka av alltihopa nästa gång, är en balansgång det där..

I understand men om du vill gå upp i vikt som du måste, måste du ju få i dig allt du behöver! :) Sad but true. Detsamma finis! <3

Råkade trilla in här, och blev lite ledsen när jag såg att du trillat tillbaka. Det är så lätt att göra det, tyvärr. Jag tycker du ska ringa Mando, de är bra! Dina vänner, och föräldrar.. ser inte de vad som händer? Jag menar, om du är så underviktig.. de borde ju förstå? Våga be om hjälp. Det är svårt att klara det själv, även fast man vill och är motiverad! Ta hand om dig. Du är så fin cicci! KRAM

Hej! Jag har aldrig lämnat en kommentar till dig, det trots att jag kikat in både en och två gånger.

Du verkade så i behov av förslag och tips och jag känner att jag faktiskt har det. Och även erfarenhet i ämnet. Jag är själv på väg upp och kämpar på. Men jag gör det själv utan läkarhjälp. Det går framåt även om det är tungt och tar tid.



Nu vet jag inte hur lågt du ligger, men jag anar att du är snäppet värre däran än jag. Trots det vill jag ändå föreslå att du bokar en tid hos en läkare, säger som det är och får några prover gjorda. Jag gjorde det för drygt ett halvår sedan och jag kan säga att det kändes så skönt. Jobbigt innan och att bestämma mig, men jag ångrar det inte.



Han anklagade mig inte ett dugg, tog det seriöst utan att verka för läkar-duktig. Han lät mig berätta och fråga något när han undrade.



Och jag blev även förvånad då mina prover visade sig vara så pass bra ändå, trots att jag väger på tok för lite. Att be läkaren berätta om vad varje prov innebar gör att du förstår sammanhanget bättre (jag läser till sjuksköterska så för mig var det naturligt att fråga, även om jag redan förstod en hel del av proverna). Var inte rädd för att berätta för någon - ibland kan det vara skönt att lätta sina tankar för någon du inte ens känner.



Jag hoppas detta hjälpte dig lite. Är det något du undrar över så är det bara att hojta - jag finns här om du behöver :)

Stor kram och lycka till

Får jag fråga vad du ungefär ligger på för BMI? Du behöver absolut inte svara om du inte vill, vilket jag i så fall förstår, men frågar i alla fall. Kram på dig!