Det är väl egentligen den där sista meningen som blev min ovän under ett tag. Kalorikoll – det har jag, precis som många andra alldeles för mycket koll på. Man räknar, dividerar och multiplicerar för att det ska bli rätt mängd under en dag.

Efter att ha ätit alldeles för få kalorier – under alldeles för lång tid så vande jag mig vid det låga "kaloritalet" som jag skrev upp i min matdagbok varje dag. Men när jag sedan bestämde mig för att öka i vikt, så var jag även medveten om att jag var tvungen att öka på mitt kaloriintag/dag.

"Gör man en sak tillräckligt många gånger så blir det en vana". Och ja, det stämmer. Det där låga kaloritalet som jag under så lång tid hade skrivit upp blev som en måttstock för mig. Jag var rädd att överskrida den siffran, trots att jag ville öka i vikt. Tudelat, javisst!

Så för några veckor sedan, när det gick för långsamt med vikten, så bestämde jag mig för att försöka sluta med allt räknande, dividerande och multiplicerande – då det bara begränsade mig i mitt tillfrisknande. Och vet ni? Efter den dagen då jag slutade skriva upp allt vad jag stoppade i mig om dagarna så har matintaget ökat något enormt. Visst, miniräknaren kommer alltid att finnas i ett ätstört huvud. Men nu är det en miniräknare med dåligt batteri. En miniräknare som "inte riktigt orkar räkna exakt". Det är även en miniräknare som har koll så att jag inte får i mig för lite, faktiskt.

När jag var "tvungen" att hålla mig till den kalorimängden som monstret i hjärnan hade satt upp som mål så vågade jag helt enkelt inte överskrida den. Så jag tänkte att det var bättre att helt enkelt inte veta hur mycket kalorier jag får i mig. Låter kanske dumt. Men så länge jag mår bättre samt äter mer med den metoden så är det nog lika bra. Jag äter lixom tills jag tappar räkningen. Haha.

Det jag ville säga med detta inlägget är nog egentligen bara – Fan vad skönt det är att slippa räkna kalorier!!