Detta året har både vart ett utav de sämsta, men även de bästa åren under mitt liv. Jag blev fri, samtidigt som jag blev mer begränsad och fastkedjad än jag någonsin tidigare vart. Fri från skolan och alla dess krav men samtidigt, mitt upp i friheten så drog jag på mig en tvångströja och blev fast här nere, igen. Sen får vi inte glömma den underbara resan jag har hunnit med att göra. (Och nu pratar jag om USA-resan). Tänker jag efter så var det nog den där resan som faktiskt gjorde att jag trillade tillbaka. Trots att jag åt som en dåre när jag var iväg så var det där allting sattes igång. Men jag misstänker att jag under nästa år kommer blicka tillbaka på detta året och tycka att det här resan, den som jag gör just nu, är ännu mer lyckad än den jag gjorde förra året. Två olika sorters resor, men lika givande på något vis.

Har nästan bestämt mig för att stanna hemma till hösten, oavsett om jag kommer in på skolan eller inte. Bo hemma, äta mammas goda mat, ha fint sällskap omkring mig, ha rutiner som jag trivs med till fullo och sedan, nästa vår så ska jag vara på benen igen hade jag tänkt mig och då blir det långresa. (Med betoning på lång). Anledningen till varför jag sökte till skolan var ju för att jag inte trivdes med min vardag här hemma. Rutinerna var ett enda stort blurr och excisterade knappt – tillskillnad från nu. Så det känns änna onödigt att starta om från ruta ett och skapa mig nya rutiner, som kanske inte ens funkar?!