Mängder och spark i baken
1. 1 bägare fruktyoghurt (2dl), 1 skiva mjukt bröd, bregott + 2 skivor ost
Sant så sant.. det krävs mycket för att öka! För att ens stå still krävs det mycket också, även fast man inte tror det. Och en "skadad" kropp kräver mer.. allt ska repareras och den näring som kommer går ju åt till det viktigaste. Osmart av kroppen att börja samla fett på tex magen när det fattas massa annat som är så mkt viktigare. Ganska bra att tänka så! :) Och förbränningen blir ju bättre när man äter mer också, samt regelbundet som du gör. Så jag ger dig en megaspark i baken nu.. vååååga mer! <3
Hej!
Jag halkade in på din blogg igår av en slump och jag vet inte hur jag ska uttrycka alla de känslor som bubblade upp inom mig.
Jag är också i din situation. Kort och gott så gick jag ner jätte mycket i vikt och till slut sa mina föräldrar åt mig att det var dags att söka hjälp. För jag ville verkligen gå upp i vikt, men jag visste inte hur och det fanns alldeles för mycket jobbiga tankat. Så jag gick också till en ätstörningsklinik. I början höll jag på att dö av skam, varför skulle jag som älskar mat sitta där? Men vid första mötet fick jag förklarat för mig att man behöver inte ha anorexia för att sitta där, utan man kan helt enkelt ha ett osunt förhållande till mat. Och det var just det jag hade. För många tuggor slank inte bara ner, utan de åtföljdes av en jobbig tanke. Jag kämpade på, men matschema och nd's (tycker det är så kul att du också förkortar dem så, det gör att jag känner igen mig ännu mer!!) samt stöd från min så kallade kontaktperson. Jag började gå upp i vikt sakta men säkert och det var som om tusen kilon föll från mina axlar. Jag kan njuta av mat utan att bli tjock!! För jag har alltid sportat och tränat oerhört mycket och när jag slutade med det blev det knas i mitt huvud så att säga. Och förut åt jag för att jag behövde energin men när jag inte sportade längre kände jag inte samma hunger och det blandat med övrig stress ledde till en oerhört ond cirkel.
Det är snart ett och en halvt år sedan jag sökte hjälp och jag är långt ifrån i hamn än men jag lever ett normalt liv, dock har jag också problem med att "bara ta en fika" eller "äta godis fast det är tisdag". Och just därför var det så skönt att läsa allt du hade skrivit och veta att jag inte är dum som tänker så, jag är inte ensam. Vi är inte ensamma!
Så tack för allt och jag önskar dig all lycka till för jag VET att du kan klara det! Jag tror på dig, och även fast vi inte känner varandra så hoppas jag att du tar åt dig. Det finns folk där ute som inte dömer dig för hur du ser ut, jag är en av dem. Jag vet vad du går igenom och att varje beslut är ett stort beslut. Kämpa på och låt ingen dra ner dig!
Har du funderat på att tillsätta lite extra fett i kosten? Det är nog enklare att gå upp i vikt om man äter mer fettrikt, så behöver man inte äta lika stora mängder. Kanske en fet sås vid sidan om laxen och potatisen?^^
