26 Augusti.
Hej och godförmiddag. Jadå. Då var det ny vecka, igen!
Går in på vad jag tror är min tolfte vecka.
Precis när jag hade bestämt mig för att åka hit i våras så gick tankarna; "Jag kommer bara att vara där en månad eller så, för att få en skjuts framåt och för att sedan klara mig själv, hemma"
Så blev det väl kanske inte riktigt. Det är en process som inte går på en månad direkt. Har hört att det tar lika lång tid att bli frisk som vart sjuk. Men det där tror jag är bullshit. Jag tänker vara fri och frisk inom en kort framtid. (Realistisk, men kort). Vägrar att ge bort fler år till sjukdomen.
Tänker ofta på hur det hade vart om jag inte valt att ta den här möjligheten till att bli frisk nu i sommar. Vad hade jag gjort idag? Hade jag sysslat med det jag sysslat med varje dag, de senaste åren? Att grubbla, planera och misshandla. Förmodligen! Vill inte ens tänka på det.
Jag har svårt att acceptera. Väldigt svårt! Men en sak är säker; Jag mår i allafall bättre nu, jämfört med då! Och det borde räcka för att fortsätta. Är nyfiken av mig och det är väl lite det som får mig att hålla mig på banan.
Snart lunch. Och i eftermiddag ska jag ha samtal med min riktiga behandlare som är tillbaka från semester igen. Har tagit några stora kliv sedan vi sågs senast! Både gällande självständighet, beteende och kropp.
Måste våga lita på mig själv och måste ta eget ansvar!
Fin sommardag faktiskt. Hoppas ni får en bra start på veckan. Kram.
Kommentarer
Emma
På vilket vis mår du bättre nu jmf med förr? Och hur många kilon upp krävs det för att det blir märkbart på kroppen? Är själv väldigt underviktig men är livrädd för minsta lilla uppgång...
Svar:
Cecilia
Trackback