Godmorgon.

 

Slog upp ögonen klockan sex. Jag somnade och vaknade första gången klockan sex. Kan ni fatta? Denna natten får gå till historien. Minns inte när det hände senast. Brukar annars vakna varje eller varannan timma. Tack, för detta! Hoppas det händer igen. Haha.

 

Tisdag. Det blev som jag trodde. Får lite mysigt sällskap under dagen! Känner mig så bökig med alla tider att passa hit och dit. Och alla begränsningar. Saker jag vill, men inte får. Saker jag måste, men inte vill.

Men. Det är bara att stå ut! Det är bara för en tid. Och snälla, säg att den tiden snart är över.

 

Vill tacka för era snälla kommentarer jag får också. Att jag börjar se mer levande ut. Att livet i ögonen börjar komma tillbaka. Är det verkligen så? Jag har blivit blind för att se allt det där. Eller så väljer jag kanske att blunda. Fast samtidigt.. tittar jag på foton från tiden innan jag åkte hit och jämför med nu. Damn. Det börjar fan hända nåt ju! Haha. Ville i allafall säga; Tack.