En skenande puls, skakande händer och en klump i magen kan bara betyda en sak för min del. Herr Ågren är på besök. Say whaaat? När hände detta senast? Detta gick inte som beräknat. 

Det är så mycket som har kommit i kapp mig idag och jag funderade på vad som skulle kunna ha satt igång allt. Finner jag något svar? Icke. Och jag som alltid lyckas skjuta undan, eller i bästa fall inte välkomna den där sura Ågren alls, lyckades inte ens klämma honom i dörren idag. Istället stod jag där och tog emot honom med öppna armar. Dumma lunch, dumma Ågren och dumma MIG. 

 

Ensamlunch och dundertabbe. Lagom mättnad, vad är det? Ingenting jag tycks ha lärt mig än i allafall. Allt eller inget. Falsk mättnad, bukfyllnad, vanlig mättnadskänsla.. kalla det var ni vill. Men det är precis sådana här saker som får mig att rygga tillbaka och gå tillbaka i utveckligen med hästkliv. (Åtminstånde tills vettet har kommit tillbaka. Och det gör det alltid)

 

Ställdes som sagt inför en prövning efter lunch. En tvångstanke var när på att dyka upp.

Stannar upp, tänker till – och gör motsatsen, såklart. Och ja, det var lättare sagt än gjort. Det fick jag bevisat för mig själv tusen gånger om. Ställde mig även frågan; "Vad händer/hade hänt om det faktiskt råkade vara så att det blev lite mycket vid lunchen?" (Vilket det blev, big time). 

 

Det enda som kan tänkas hända om man äter lite mycket vid en måltid är; Att man känner sig mätt, tar två stora kliv mot friheten, ger kroppen vad den tydligen behövde, att man känner sig lite slagen i magen för en stund men att man i slutet av dagen lägger sig jävligt stolt. Mättnad-är-inte-farligt. 

 

Och jag säger det igen; Ångest är ett tecken på att man har gått emot något jobbigt och istället gjort rätt! 

 

Även om jag inte tackar mig själv i stunden så vet jag att åtminstånde kroppen är nöjd och att jag kommer vara om ens ännu mer nöjd när jag somnar ikväll. Puss