Bad Day!

Hur dagen slutade?

 

Precis som förra torsdagen. Med andra ord inte så jäkla rockigt!

Känner på mig när attackerna kommer. Känner igen signalerna. Men då är det liksom försent och mina känslor blir totalt omöjliga att hantera. 

 

 

Bara gråter och gråter. Går runt som ett ångesfyllt aggressions-monster. När man väl avslutat en jobbig måltid. Ja, då är det plötsligt dags för en ny! Jag får aldrig ledig i från det här jobbet. Det är ett heltidsjobb dygnet runt. Drömmer, tänker, känner, skriker, gråter...

Jag vet att bördan och ångesten kommer minska ju mer tiden går. Min riktiga tid kommer. Det är jag säker på! Men just nu känns allt rätt bra hopplöst. 

 

Så sant som det är sagt. 

 

Kanske blir kvällen lyckad trots en helvetesdag. Får hålla tummarna på det! Annars idag? Vart iväg på ärendetur. Köpte hem yttligare en massa pyssel. Och i morgon är det fredag. Och på lördag får jag besök!

 

Ska försöka spräcka bubblan jag går runt i och bli lite mer närvarande. Känns som det är någon annan som styr min kropp och jag har ingenting att säga till om. 

 

Pust. (&kram)

 

Det är skittufft att bli frisk men det går. Varför är torsdagar så jobbiga? Kram

Jag vet precis hur du känner. För så kände jag med när jag låg inlagd. Fast jag kan nog med säkerhet säga att jag betedde mig tusen gånger värre än dig. Var ett riktigt svin mot personalen och läkarna och alla pga att jag klandrade dem för att dem inte lät mig svälta vidare.
Jag var inte redo för att bli frisk då.
Så jag förstörde jätte mycket för mig själv där, hade jag kanske bara försökt. Hade jag kanske varit bättre idag, men eftersom jag var så insnöad på anorexin backade jag snarare 3 steg bak än att ta några fram.

Men du inser iaf, du vet vad du vill och du VET VAD DU HAR ATT KÄMPA FÖR så ge inte upp!
Våga inte ge upp!

Bli inte som jag... <3

Det är ett heltidsjobb att vara i behandling, du kan inte styra och kompensera. Ångestattackerna kommer att minska, jag lovar dig. Härda ut och tänk på dina framtidsmål - är det värt att gå tillbaka till det dividerande, kontrollerande och orkeslösa livet som man hade innan?
Styrkekramar

Jag får ofta den känslan när min aquaphobia bryter ut. Det är som om någon annan styr min kropp. Riktigt obehagligt. Men jag får också känslan av att det inte är jag. Min aquaphobia är inte min personlighet.. Det är svårt att förklara.
Jag tycker din blogg är super. Ibland sätter du ord på saker och ting som jag inte kan förklara. Tack!

Många kramar! Även om det inte känns så nu så kommer ångesten minska så småningom.