Allting går, om man själv vill.

Smärtan du känner idag, är styrkan du känner i morgon.

 

Ibland känns det som om jag inte har en susning om vart jag ska. Men jag vet att jag är påväg. Och just för att jag inte vet vart jag ska så är det heller ingen idé att skynda.

 

Detta är ingen resa där jag kommer finna mig själv. Så långt har jag förstått. Men det är nu grunden byggs. Grunden för att kunna vara stabil och ha något stadigt att stå på i framtiden. 

 

Till er som vill, men inte vågar och till er som känner er nöjda – men kunde haft det bättre. 

Tänk på att det alltid verkar omöjligt – tills dess att det är gjort. 

 

 

Att leva är att uppleva och jag vill inte missa en sekund till. 

Så jag gör sådant jag tidigare inte trodde att jag kunde och vågade.

Så jag gör sådant jag kommer tacka mig själv för i framtiden.

 

Jag, fröken prata-men-inte-agera börjar mer och mer leva som jag en gång lärde. Ja, tänka sig. Lång väg att vandra. Men så länge jag har vågat börjat så är jag nöjd. 

 

Kram.

Så bra inlägg. Så klokt och insiktsfullt.
Jag har ett riktigt bra filmstips som handlar om just det- att inte ge upp och våga tro, hoppas och kämpa för något- Soul Surfer heter filmen och det är en av mona solklara favoriter.
Vet att jag skrev någon gång att det är viktigt att bryta med ätstörda bloggar och hälso bloggar då man är i behandling. Att läsa hur andra äter bukfyllarkost och tränar en massa är bara själdestruktivt då man är i behandling.

Några inspirerande bloggar som jag gillar som är skriva av tjejer som fokuserar på allt det andra i livet- kreativitet, foto, relationer är http://emmylinneas.se/

http://floras.devote.se/