Är det ny dag snart?
"Den rätta tiden att reparera taket är när solen skiner."
Man ska passa på när motivationen väl är framme. Jobba på de dagar man mår som bäst för att sedan kunna stå emot allt när man mår som sämst. Med tiden kommer jag kunna dra ner på dåliga veckor till dåliga dagar istället. Och tillslut från dåliga dagar till dåliga timmar. Dåliga timmar kanske kommer stanna kvar livet ut. Men då handlar det förhoppningsvis om allt annat än det här.
Fortfarande tomt. Jag gör, utan att känna efter. Vilket skrämmer mig.
För jag menar.. sen då? Vad händer då? Är allt bra sen?
Du kan vara lugn.
När jag var sjuk hade jag inga känslor, och kände mig tom, och tänkte att ska den enda skillnaden vara att jag är tjock och känner likadant,
men nu har jag fått tillbaka allt. så jävla tacksamt att känna, att ha känslor, jag är inte tom längre. Jag känner mig levande. De är den bästa känslan, och får mig att aldrig backa eller se i backspegeln. Kör framåt! De är värt det.
Jag kommer ihåg när jag gick igenom samma som dig, vilket jag dessvärre går igenom en gång till nu. Men då tänkte jag som dig, vad händer när behandlingen slutar? Hur ska jag kunna stå på egna ben? Hur ska jag veta hur mycket jag ska äta. Har det blivit tillräckligt? Och vet du vad? Det vet man. För att när man går upp i vikt blir hjärnan också frisk, ochtankar försvinner och saker blir självklara. Men börjar känna riktig mättnad, inte sådan där som man känner som sjuk för att magen inte är van vid mat,utan skön mättnad. Och du lägger upp mat som du tycker ser lagom ut, och du äter tills du är mätt. Kanske tar du om eller så lämnar du, för kroppen säger vad den vill. För nu kan den äntligen samarbeta med hjärnan igen.
Så tänk på det fina du, att det kommer en dag då man vet. Så kämpa på,för jag vet att du kommer dit en vacker dag väldigt snart!
Tusen kramar!
