Drogad och gröna fingrar.

 

Känner mig drogad. På riktigt, drogad. 

 

Har gått i en dimma hela dagen. Mina händer har darrat och jag svettas och fryser om vart annat.

Svimfärdig och ont i huvudet. Mår illa och har ont i magen. 

Nej. Så får det inte fortsätta. Mådde likadant i går. Misstänker mediciner. Något min kropp inte riktigt tål eller är van vid. Ska fortstätta i några dagar och blir det inte bättre så får jag ta mig ett snack med läkaren i veckan. Sov ju förfasen fler timmar i natt än vad jag brukar göra på en hel vecka. 

 

Seg dag. Har ätit fläskfilé med klyftpotatis till lunch. Söndagsmat! Har även gjort påskpyssel (!!) haha och fixat lite presenter till min fina bror som fyller år snart. Han fyller jämt så det är lite tråkigt att inte kunna vara med och fira. Men istället får jag skicka lite varma hälsningar på posten. Personliga sådana. Tycker det är så mycket roligare att ge andra saker än vad jag tycker det är att få. 

 

 

Ska försöka hinna med en runda till växthuset innan det blir kvällis. Fick en XXL räkmacka till kvällsmål igår. Med ägg, majjo och sallad. Och ikväll blir det yoghurt + flingor, vilket faller mig lite mer i smaken. 

Har föresten lyckats odla fram både smultron och jordgubbar. Har nog lite gröna fingrar trots allt. De bara växer och växer. Hoppas bara på att de hinner mogna innan det är vinter. Haha. 

 

Hoppas ni får er en lugn och skön Söndag. Kram från lilla mig. 

 

 

 

 

 

 

Hur är det egentligen på capio, måste man äta saker fast man inte gillar dem?

Du är så stark! Kram

Har de ett växthus som ni får hjälpa till att sköta? Hur upplever du stämningen i gruppen? Är det en positiv och peppande stämning eller en mer negativ tävlingsstämning? Vet av egen erfarenhet att det kan vara så olika och att det betyder mycket om de andra i gruppen är motiverade och kämpar framåt, stämningen blir så mycket bättre!

Ja, du har verkligen stormat fram bokstavligt talat här. Det är ju det bra med behandling ändå. Det är som att hoppa i en jäkla isvak och få andningssvårigheter av köldchocken men i slutändan är det ändå lättare än att försöka ta små små små små steg i och vänja sig för då kommer man fasen aldrig ner och doppar huvudet så man kan rusa upp och njuta av värmen och livet igen.