Knocked down.
Mår illa. Vart vaken sedan klockan halv sex. Kan inte sova. Tänker. Men nu är det dags att förbereda sig för onsdagen. Och lika väl som jag har lärt mig så har säkert även ni fattat vad onsdag innebär.
Jag vet din känsla. Jag känner igen mig så väl, för jag har och tänker fortfarande likadant själv. Men försök tänka att alla andra äta, alla människor äter och visst borde inte dem skämmas över det? Så varför ska du? Du sökte hjälp, och hade de inte tyckt du var sjuk så hade de inte sagt att du skulle vara på där på kliniken. Du är sjuk och därför behöver du dels mat som medicin för att bli frisk! Jag vet att känslan av att skämmas och känna sig dålig och äter är jobbig som jag skrev, jag känner likadant. Men det är bara att försöka "bara göra" ibörjan, för att sedan kommer du lära dig jobba ännu mer med dumma tankar, och förstå att du inte ska skämmas!!! Du är värd ett bra liv, du är värld att få äta för att orka med allt du vill i livet!
Kämpa på nu, better days are yet to come.
Kramar
Ett tips till dig i detta skede är att sluta läsa alla sjuka bloggar, alltså av folk som haft/har en ätstörning.
För nej DÄR är det inte normalt, hur friska de än påstår sig vara. Men är det så du vill ha det?
Tänk om du får barn någon gång, då vill du väl kunna ge dem oboyfrukost och kunna delta själv? Som en bra förebild?
Försök hitta bloggar av friska, fria personer så ska du se att de äter precis samma. Plus, lite vin och vanlig cola ;)
Att du känner skam är ju faktiskt bara ett bevis på att du gör en förändring! Ätstörningen får panik men den friska Cecilia VET att detta är rätt! Du ska vara glad att u är klok nog att uppfatta skammen, det gör att du snabbare kan acceptera den och helt enkelt bara letade vara, utan att försöka göra dig av med den. Tillslut kommet den tröttna eftersom du inte lyssnar på den, för att sedan ge sig av. Skammen är väl inte världens roligaste prick att ha att göra med, så heller ingen att sörja när den drar. ;) "positivitet är innebär inte att du inte känner känslor som skam, sorg, ilska, oro; positivitet ät styrkan i att känna skam, ilska, oro, och veta att den snart går över." :) kram!
Jag känner igen mig i varje ord du skriver. Jag gick in i min behandling frivilligt också, trodde att det skulle vara "lätt" men hade nog inte förstått hemma hur sjuk jag egentligen var. Först gick allt på automatik där, jag gjorde/åt vad jag blev tillsagd utan att riktigt känna. Där kunde jag inte välja vad som serverades utan var det glass så var det glass. Idag kan jag (ibland) ta valet att äta glass för jag är sugen på det.
Härda ut, prata, ta hjälp sv personalen. Få ur dig alla känslor! Skam/ skuld kände jag också och gör det ibland även nu. Tror att det är vanligt.
Kämpa vidare - och oboy är normalt att dricka!
Kramar
Skickar en onsdagskram <3
Hej! Har läst din blogg ett tag nu men aldrig kommenterat, men någongång ska ju vara den första :)
Jag skämdes då jag gick på behandling på MHE. Jag skämdes när jag var hemma och åt. Jag tyckte att jag åt mycket mer än alla andra och jag skämdes över mellanmål och allt möjligt.
Men det är ju INGET att skämmas över! Att du själv kan inse det är ett stort steg. Du gör precis rätt. Det du gör nu är din "medicin" fortsätt kämpa på och bry dig inte om vad andra säger! Kram
Du ska inte skämmas för att du äter. Du har börjat äta ordentligt, det kroppen behöver. Du tar hand om dig själv. Det är något att vara stolt över.
