Uppe med tuppen.
Jag är en drömmare. Både dagtid och nattetid. Brukar drömma otroligt mycket om nätterna. Men varje midsommar, när jag lagt sju sorters blommor under kudden, så drömmer jag ta mig fan ingen ting. Fast det kanske berodde på att jag tog den sjunde blomman från min bukett i rummet. Eller kanske är det inte meningen att jag ska träffa min prince charming. Eller så är det meningen att det ska bli en stor överraskning.
Att vara rädd är inte fel. Det måste man vara för att förändringar ska ske. Men jag lovar dig att om du inte stressar utan litar på andra och stannar där tills vikten är klar, kommer tankar och huvudet också ändras. Det tar tid. Men man måstevge det tid, likaså kroppen. Inte tänka att en månad räcker. Det gör det inte. Det är bara ovant att märka att man förändras. Men det är positivt. Och när man känner sig färdig, då just då ska man stanna. Tankar är en sak, verkligheten en annan. Men det är som du säger, när man är inlagd gör man som man ska och då känns det ju som om det fungerar. Men därför ska man nöta det länge. Fr det handlar egentligen inte om vem som "lyder" bäst. Det är så enormt mycket mer. Men störa rätt är bra, för då nöter man in detta och varje sak leder en framåt. För det är ju så, att fast det känns jobbigt, är allt framsteg!
Hoppas det är bra saker som händer då sötnos :)