Vad hände där?
Du känns otroligt begåvad o kreativ. Du är otroligt vacker (ur betraktarens öga är det vackra det som syns i din blick, dina tankar o ditt leende.
Du verkar vara en otrolig snäll människa (snäll som i väldigt positivt seende) behövs snälla människor på vår planet. Vi är viktiga!
Till sist. Jag är en snäll 23 år gammal (ung?) Tös som hejjar på dig genom cyber rymden. Har också genomgått ätstörningens vassa klor till tankar o beteende. Omän olikt från ditt (fd sjuk i bulimi/träning o utseende fixering) men de som vart värst fär mig har alltid varit att jag pga ätstörningar aldrig lärt mig vem jag är och vad jag gillar. Så beslut ångesten är min bästa vän. För får jag frågan "va tkr du?" Kan jag nästan alltid hitta diplomatiska svar där inga beslut fattas.. haha.
Oj...babbel.
Önskar dig ett stort lycka till med en nypa mod och ett stort mått med hopp och kärlek :)
Du skrev förut att du inte känner så mycket... Om jag minns rätt. Att du sparade känslorna till sen kanske? Men jag tycker det verkar som att du känner en hel massa! Ångestattacker och tårar. Måste ju lätta på trycket avsevärt. Så du behövernog inte oroa dig så mycket att allt ska komma efter dig när du är hemma. Kram
Jag lovar, det är värt all kämpande!!! Jag fick en panikattack förra hösten och mådde så extremt dåligt. Men det vänder, jag lovar! Styrkekramar till dig :D
Tur att du hade fina familjen idag, det gjorde att det fanns något positivt i denna dagen. Även fast det andra oxå kommer att bli positivt i det långa loppet. Du kommer bli starkare och friskare! Lätt för mig att säga, men jag tror faktiskt att det är så!
Hoppas att morgondagen blir bättre (och lättare) och att du får sova gott inatt för det är du värd!!! Kramar i massor!! <3
Ångesten är ett bevis på att du gör rätt och kämpar mot anorexin! Tänk för varje måltid du klarar, ett steg närmare livet...:)
Nä nu är det verkligen andra bullar.
Även fast du har det tufft så kämpar du så jäkla hårt nu! Jag är så glad för din skull!
Vill bara heja på dig och säga att du är så himla himla duktig! Även om det inte känns så så snälla lita på att det kommer att bli enklare, går man emot ångesten tillräckligt mycket så känns den alltid mindre. Mitt bästa knep är att tänka "Kom an då ångest, mig dödar du inte". Och sen tänka jättemycket på hur ångesten känns, hur den känns fysiskt i kroppen. Då låter man inte tankarna på VARFÖR man har ångest komma lika nära, man har fullt upp i tankarna. Och man låter heller inte ångesten tryckas bort, förträngas, vilket oftast är det som föder mer ångest. Man är verkligen i den.
Till sist vill jag också passa på att säga något om det där med att man kanske aldrig blir hundra procent frisk, som man fått höra flera flera gånger. Det stämmer INTE. Jag trodde efter 10 års ätstörningar varav tre år EFTER att jag gått min behandling och var fysiskt frisk, att det stämde. Att jag alltid skulle gå leva med matmonstret, om än i en frisk kropp. Men det går. Det gick för mig som var ett "hopplöst fall" i egna ögon, och det kommer gå för dig. Särskilt med din envishet och din stora klokhet!
Kämpa på!!
Usch då, ja men det är ju såååå skönt att vila en liten stund på dagen! Bara man kan somna på kvällen sen!! :)
Hoppas dagen blir bra och att du idag får en bra mat-dag! Kram
