Aptit.

"Aptiten kommer medan man äter,

men törsten försvinner medan man dricker"

 

 

"Den som hävdar att aptiten växer medan man äter

har inte upplevt hur aptitet växer medan man svälter."

Då: Förr drömde jag om mat. Jag tänkte på mat. Jag pratade om mat.

Jag vill ha allt jag kom åt – men tog det aldrig. Min aptit var som störst när jag åt som minst. 

 

Nu: Jag äter när jag är hungrig och jag kan sluta när jag blir mätt. Jag kan även äta trots jag inte är hungrig, bara för att jag vet att det behövs. 

 

När man tillåter sig att äta och äter regelbundet så försvinner alla (de flesta) mattankar. Man vet att man kommer få mat igen och kommer kunna äta efter kroppens signaler. Och äter man regelbundet så behöver man inte lägga energi på när, vad och hur man ska äta. Man bara gör. Har sagt det förr; Men på så sätt kan man lägga ner energi och tankar på andra saker istället. 

 

Nog för att hungern är bästa kryddan och nog för att man ska lyssna på kroppens signaler. Men ibland får man komma ihåg att äta trots att man kanske inte är hungrig. En tugga in i maten så brukar jag känna mig både sugen och hungrig, trots att magen kanske inte kurrade. Ibland efter klockan och ibland efter magen, helt enkelt!

 

Är magen nöjd, så är jag nöjd! 

"Min aptit var som störst, när jag åt som minst". Nä, jag tar nog tillbaka det. Min aptit är och kommer nog alltid att vara rätt stor. Mat är gott. Simple as that!

För mig är det dock annorlunda, även fast jag fortfarande har otroligt dålig aptit så var den ännu sämre när jag åt som minst, haha. :)

Jag tycker heller inte man "måste" vänta tills man blir vrålhungrig för att äta. Jag blir så irriterad när jag äter då.... Tycker det är skönare att äta när jag bara är lite hungrig. Så jag kan slappna av mer och äta i lugn och ro :)

Så sant. Och vad fin du är! :)

Så sant. Och vad fin du är! :)