Måndag...

 

...och jag är tillbaka i Varberg efter två hela veckor hemma. Känns konstigt att vara tillbaka. Två veckor hemma jämfört med här känns som det dubbla. Har hunnit med så jäkla mycket saker.

Så mycket saker att bloggen har hamnat lite i kläm. Men nu är jag väl tillbaka antar jag. Så; Hej, igen! Hoppas även ni har haft några bra veckor.

 

Jag är glad att det känns lite tråkigt att vara tillbaka. Det betyder bara att jag är på rätt väg emot att klara mig hemma. Samtidigt hade jag aldrig klarat av att bli "lämnad" själv hemma nu. Det vet jag inte hade fungerat. Eller hade det det? Är det bara jag som inte tror tillräckligt på mig själv?

 

Det är små pusselbitar som är kvar. Pusselbitar som tycks vara obetydliga men samtidigt fullt nödvändiga att lägga. Helhjärtat eller inte alls. Vill ha bort allt tänk gällande marginaler hit och dit. Och jag vill ha bort självhat och jag vill ha bort allt som fortfarande sätter käppar i hjulet för att jag ska kunna vara själv.