Höst eller sommar.

Hej! 

 

Första oktober idag men när jag var nere på stranden så hade det lika gärna kunnat vara Juli. Nåja, om man bortser från att det var rätt folktomt då. Hade en hel strand för mig sälv.

Vart ute mycket idag. Förut avskydde jag när det var fint väder. Det betydde att man var "tvungen" att gå ut. Man kan väl inte sitta inne när det är sol heller? Men jo, det kan man. Vill man vara inne så är man inne och vill man vara ute ja då går man väl ut. Men nu uppskattar jag detta fina väder. Allt blir faktiskt lite lättare med solen på himlen. 

 

Funderat. Är i en jobbig sits. Men jag tror att den här sitsen kallas; Personlighet. Vi har olika livsregler som vi följer både medvetet och omdevetet. Och jag är fyrkantig. Jag tycker om kontroll och en rutig vardag. Egentigen inga konstigheter med det. Det är ju faktiskt bra att ha rutiner. Men när rutinerna får en avskärmad från världen och att det blir till ett hinder så är de där livsreglerna inte lika bra längre.

 

Ska inte göra om mig själv. Jag är den jag är och jag är bra(?). Behöver bara finslipa på några regler så att de är hanterbara livet ut. Jag har vart likadan livet ut. Vill vara alla tillags och speciellt för mig själv. Men tillslut tröttnar man på att vara duktig och det var väl därför detta slog till. Svaret är nog så enkelt. 

 

 

Bild från idag. Är det verkligen Oktober? Haha. 

 

Har haft en okej dag. Rätt jobbig, men okej. Hade familjen på besök en supersnabbis då de hade vägarna förbi. Annars har jag ätit köttfärsgratäng, strosat på stranden och vilat ögonen på höstiga löv.

Snart middagsdags. Tycker det ska bli jobbigt men spännande att komma hem snart. Det behövs. Står still här. Babbel. Ha en bra kväll. Take care. Kram. 

Du har kloka tankar och jag förstår hur du resonerar. Liten varning bara: jag körde också väldigt länge med "det är ju sån jag är" som en ursäkt för att hålla fast vid saker som cementerade sjukdomen i mitt liv. Inte medvetet, men när man varit sjuk länge är det svårt att veta vad som ÄR ens personlighet längre. Man förändras väldigt mycket med åren (speciellt om man går från tonår till vuxenhet) och medan man fortfarande har delar av sjukdomen kvar är det svårt att se tillbaka på hur man var och levde som frisk.

Kanske inte riktigt så du menade här, men en reflektion jag gjorde (av egen erfarenhet, som sagt)

Du är så klok och precis som du säger har alla olika referensramar. Första steget är insikt och viljan till förändring. Kram