Fredag. 

 

 

Har lite seperationsångest osv. Annars har jag det okej. Har mycket att tänka på men ingenting att skriva. Antingen är det för personligt eller rent utav totalt ointressant! 

Är ovän med min kropp och vet inte om vi någonsin kommer att bli bundisar. Men än har jag inte gett upp hoppet! Jag undrar vart jag står om tre månader. Vad som kommer ha hänt och hur jag kommer att må. Med tanke på att det har skett en sju helvetes förändring på dessa tre månader som passerat, så tvivlar jag inte på att det kommer ha hänt ännu mer om tre månader till. 

 

Livet är spännande. Oförutsägbart. Tillfällen och plötsliga chanser. Jag ska vara öppen för allt nytt. Dags att få ut alla gamla mönster. Ska fylla dagarna med något mer tillfredsställande än en sjukdom. Lätt sagt, men aningen svårt. Men jag är på god väg. Och det hoppas jag även att ni är.