Måndag.

Måndag.

 

Plus, minus – noll. Samma som förra veckan! Behövde ha kvitto på det av nån anledning. Känner mig mer trygg då! Har inte fått känna den tryggheten på tolv veckor, men nu var det liksom dags. Har dock inte skött mig helt exemplariskt den här veckan. (Fast enligt vem?). Oavsett om det inte har blivit hundra så har jag ändå tagit två stora kliv i rätt riktning. Och då spelar inte alla de där "missarna" någon roll. 

 

Sårbar. Öppnar upp mig och säger vad jag känner längst där inne.

Drar egna slutsatser baserade på missuppfattningar. Och det förstår ni, precis som jag att det endast kan sluta i katastroftänk. Åter igen så kommer jag då tillbaka till mina grundantaganden. Det är inte bara grundantaganden gällande maten. Har börjat inse att det är så mycket mer än just det. Tänker samma kring livet, som jag tänker om maten, om ni förstår. Allt hänger verkligen ihop! 

 

Det hade kunnat bli vilket missbruk som helst. För det är inte maten i sig som är den stora boven. Det var bara just det som fick ta utloppet för det jag annars går runt och tänker på. Lätt att ta till, i svåra tider! Den här veckan ska jag försöka rota upp massa tankefällor. Ringa in och sätta stopp för att sedan kunna förhindra.

 

 

Har fått reda på hur kommande veckorna kan se ut. Snart dags för nästa steg i behandlingen. Inte än, men snart! Har börjat förbereda mig mentalt i allafall.

Och i morgon ska jag in till stan – själv. Första gången jag får det! Freihet. Haha. Att en sådan vardaglig sak kan få en att må bra. Lite tragiskt! Men det är verkligen ett steg framåt. 

 

Annars? Jag vet inte. Försöker att glömma det jag fick höra igår kväll.

Kan gräva ner mig totalt för en sådan sak. Men jag hoppas (och tror) att jag har fel.

Det kommer nog bli bra. Kram. 

 

Känner SÅ igen mej i det där om att det kunde ha blivit vilket missbruk som helst. Nu råkade det bli maten. Det var vad som fanns i verktygslådan för att försöka kontrollera det okontrollerbara. Att skrika "stanna världen, jag vill hoppa av!" räckte helt enkelt inte. Jag vet inte om jag ska vara tacksam över att jag missbrukar mat och inte droger eller alkohol etc.. Faktiskt.. Alla missbruk bryter ju ner kroppen.. Droger kan man ju leva utan och BÖR leva utan men mat kan man helt enkelt inte leva utan. Så på sätt och vis tror jag faktiskt att ett skevt förhållande till mat är svårare att reparera än att bryta från andra missbruk. Det finns ju fler tillfällen att göra snedsteg. Minst tre ggr om dagen. Alla dagar i veckan.

Jag imponeras av hur långt du kommit. Bra jobbat!

Vad var det som satte spår igår?